Stephan Müchler och Ulf Kristersson. Foto: Erik Flyg

I april besökte Handelskammarens vd Stephan Müchler Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Sverige i allmänhet och politik i synnerhet diskuterades på Moderaternas riksdagskansli vid Mynttorget. Det första ämnet som diskuterades var regeringsbildningen, specifikt Januariöverenskommelsen.

SM: Om Annie Lööf lyckas genomföra 73-punktsprogrammet till punkt och pricka, då blir hon en hjältinna och den svenska politikens förnyare. Om hon inte gör det så kan hon däremot bli den som hjälpte Socialdemokraterna att krascha Alliansen och blev bortfintad. Vad händer i politiken just nu?

UK: Absolut, det blir spännande att följa. Liberalerna sitter nästan i en ännu värre sits, då den interna acceptansen för att samarbeta med Socialdemokraterna är mycket lägre. Av alla tänkbara scenarion man kunde gissa sig till så kanske just Januariöverenskommelsen inte låg överst på min lista. Vad vi ser nu i politiken är en långsam men noggrann avprickning av de här 73 punkterna. En del är bra, en del är dåliga. Vissa är enkla, andra är svåra. En sådan sak som att ta bort värnskatten löser ju en dator på Skatteverket på några sekunder.

SM: Just den punkten kan jag gilla.

UK: Den kommer vi inte att vara emot.

Fokus skiftades sedan mot den allmänna inställningen till politiken. Att regeringsbildningen blev en så pass utdragen process tros ha påverkat folks förtroende för våra folkvalda.

SM: Om vi ser till det sjunkande förtroendet för politiker, vad kan man göra för att vända den nedåtgående trenden?

UK: Det fanns en tid där försvar, infrastruktur, polis och skola var statens kärnuppgifter. Det känns inte riktigt så idag, det har blivit så mycket mer. Det som hände nu med Januariöverenskommelsen tror jag var en ögonöppnare och jag tror att respekten för politiken kommer att minska på kuppen. Det finns en förväntan på att politiken ska fungera som andra verksamheter, det vill säga att man identifierar vilka de stora problemen är och arbetar fram vettiga lösningar.

SM: Kanske är det en generationsfråga, där man inte riktigt orkar sätta sig ned och ta dessa tunga samtal?

UK: Så kan det vara, men jag tror inte att media är skyldiga att producera det som efterfrågas. Det går att göra saker för att man tycker att det är viktigt också.

Framtidens politik och tonläget i den svenska debatten jämfördes med den hur det sett ut i den tyska valrörelsen.

UK: Jag jämförde den tyska valrörelsen med den svenska och det var helt absurt. I den svenska valrörelsen sades det inte ett ord om utlandet. Det var som om EU inte fanns. Exportindustrin som är så viktig för Sverige antogs vara någon sorts evighetsmaskin. Trots att den självklara utgångspunkten länge har varit att Sverige är ett litet exportberoende land som fördelar välstånd efter att vi tjänat det. Det låter gammaldags men det gäller fortfarande.

SM: Har vi haft det så bra att vi nu tar det för givet?

UK: De stigande förväntningarnas missnöje. Jag har följt tysk politik de senaste åren och det är ett helt annat tonläge. Självklart finns det utrymme för skandaler även där, men det är en annan grundseriositet.

Ett annat exempel är debatten om Venezuela vars ekonomi kollapsat.

SM: Man talar också klartext på ett annat sätt i Tyskland. Ta Venezuela som exempel. I Sverige sägs det att oljeprisets fall har slagit hårt mot ekonomin. I Tyskland sade man att detta var ett kommunistiskt experiment som hade gått åt pipan.

UK: Där är ni bättre i Skåne än vad vi är i Stockholm. Jag tror att närheten till Tyskland och Danmark har gjort er lite annorlunda. Vi är något ängsligare i Stockholm.

”Jag tror att närheten till Tyskland och Danmark har gjort er lite annorlunda. Vi är något ängsligare i Stockholm.”

Samtalet kom in på näringslivets roll i politiken och det offentliga rummet.

SM: Vilken roll har media haft i utvecklingen, nu när allt ska vara snabbare och klickbart?

UK: Detta är del av en större trend, där politiken helt håller på att degraderas till ett sällskapsspel som inte längre handlar om de tunga samhällsproblemen utan om spektakulära sprängningar. Men den långsiktiga analysen, alltså varför hamnar folk i lägen där de spränger bomber? Hur ser orsakssambanden ut? När Sverige gick som bäst, även när vi skojade som mest om Sverige, då var det som en gigantisk utredningsmaskin. Vetenskapligt, evidensbaserat, 1000-sidor offentlig utredning, men sedan så genomfördes det saker. Det var som en ingenjörstro, att om man bara gör rätt saker så blir det bra i slutändan. Det är något jag kan tycka håller på att gå förlorat.

SM: Om du vore Handelskammarchef, vad skulle du göra då?

UK: Jag tycker att ni ska vara en fristående röst i Sveriges samhällsdebatt. Man måste inte alls vara politiker för att uttrycka sin ståndpunkt. Jag läste
Hans Werthéns tal från sent 80-tal. Tanken att en industriledare skulle hålla ett sådant tal idag i Sverige är otänkbar. Det var inte partipolitiskt, utan en utläggning för vad Sverige borde göra för att vara ett framgångsrikt land. Det är alldeles för få människor i näringslivet som tar till orda.

”Det är alldeles för få människor i näringslivet som tar till orda.”

SM: Kan det hänga ihop med att förtroendet för politiken har minskat?

UK: Jag tycker att det finns ett hyggligt gäng nationalekonomer som uttrycker sig i debatten, men det saknas naturvetare och speciellt folk från näringslivet som tycker till. Risken är att politiken blir som ett reservat med människor som bara andas politik hela tiden. Politiken har också professionaliserats. Det är svårare idag att komma in med förtroendekapital från en värld och göra sina 10–15 år i politiken.

2017 släppte Näringsdepartementet och dåvarande infrastrukturminister Anna Johansson en nationell flygstrategi. Strategin byggde på att göra Arlanda till ett nav för svenska resenärer.

SM: Ibland blir det uppenbart att vi inte har samma inställning till kontinenten i Sydsverige som i Stockholm. För ett tag sedan gjorde Näringsdepartementet en nationell flygstrategi där modellen byggde på att utrikesflyget utgick från Arlanda. När man sitter på kontoret i Malmö
och har 30 minuter till check-in på Kastrup så upplevs det lite märkligt.

UK: Ni i södra Sverige ser Tyskland och Danmark som mycket mer självklara platser. Sitter man här i Stockholm så tänker man inte på norra Tyskland. Ungdomarna tänker på Berlin, möjligen.

Ulf avslutade med en önskan om att politiken skulle våga handla om mer spännande saker, och inte bara det absolut mest akuta.

SM: Hur ser du på framtiden inom svensk politik?

UK: Om politiken i Sverige på allvar ska göra framåtsyftande och spännande saker, som att börja formulera en strategi på hur man kan locka världens främsta AI-ingenjörer att etablera sig i Sverige, då måste man först komma över en viss puckel. Idag är det så att även om man är på middag så finns inget utrymme att diskutera framtidsvisioner utan allt fokus läggs på de akuta problemen här just nu. Känslan är lite ”lägg inte en till sak på bordet innan vi har löst de andra”. Vi har klivit ner några steg på Maslows behovstrappa, nu pratar vi om säkerhet och överlevnad.