Den här debattartikeln publicerades i Smålandsposten måndagen den 5 oktober. Ny kärnkraft behövs på sikt, men löser inte Sydsveriges elproblem här och nu, skriver Thomas Mattsson på Sydsvenska Industri- och Handelskammaren.
I den nyligen avslutade valrörelsen fick energipolitiken mindre utrymme än den förtjänar, något vi riskerar att märka redan under hösten och vintern. Samtidigt behöver debatten breddas från vilka kraftslag vi bör satsa på framöver till hur elsystemet som helhet ska fungera. Svenskt Näringslivs inlägg (Smp 16/9) pekar på behovet av detta. Ny kärnkraft är en viktig del av ett framtida elsystem, men problemen i elområde 4 är bredare och mer akuta än frågan om ett enskilt kraftslag.
De senaste veckorna har elpriset vid vissa tillfällen närmat sig 9 kronor per kilowattimme, när höga gaspriser i Europa sammanfallit med svag vind, låga vattenmagasin och kärnkraftsbortfall. Fyra år efter energikrisen visar det att sårbarheten i SE4 fortfarande är stor, och för industriföretag märks den i praktiken genom prisrörelser som försvårar offerter, planering och investeringar. En verksamhet med en enda produktionsanläggning kan inte heller flytta produktionen när kostnaderna stiger.
Sydsverige kommer fortsatt att påverkas av Europas energimarknad, men sårbarheten kan minska genom mer produktion och effekt i södra Sverige, större överföringskapacitet och en mer aktiv hantering av flaskhalsarna. Det är här tidsperspektivet blir avgörande, eftersom stora långsiktiga investeringar behövs men inte löser företagens problem här och nu. Svenska kraftnät planerar omfattande satsningar i transmissionsnätet samtidigt som prisskillnaderna mellan elområden väntas bestå under en stor del av det kommande decenniet. Ny kärnkraft kan stärka elsystemet på sikt utan att automatiskt lösa problemen i SE4 under de närmaste åren.
För att överbrygga detta tidsglapp behöver flera tekniker bidra parallellt. Handelskammaren har studerat hur vindkraft kan kombineras med gasturbin och batterier för att ge både produktion och tillgänglig effekt inom några få år, samtidigt som kraftvärme, energilagring och annan reglerbar produktion kan bidra utifrån vilken funktion de fyller och hur snabbt de kan komma på plats.
Vi menar att större fokus behöver läggas på att använda dessa resurser snabbare till mothandel och andra åtgärder som minskar flaskhalsarna.
Samma närtidsperspektiv behövs i användningen av det nät som redan finns. Mothandel är ett konkret verktyg för att utnyttja överföringskapaciteten bättre och dämpa prisskillnaderna, och under 2025 uppgick de svenska flaskhalsintäkterna till omkring 30 miljarder kronor medan 85 miljarder fanns ackumulerade hos Svenska kraftnät vid årets slut. Vi menar att större fokus behöver läggas på att använda dessa resurser snabbare till mothandel och andra åtgärder som minskar flaskhalsarna.
Därför behöver också dagens elområdesindelning prövas på nytt. EU-regelverket säger att gränserna ska spegla långsiktiga strukturella flaskhalsar och bidra till en effektiv elmarknad, inte permanenta stora regionala prisskillnader. Svenska kraftnät konstaterar att gränsen mellan SE3 och SE4 främst begränsar handeln vid avbrott och underhåll i södra Sverige, vilket stärker skälen att fråga om dagens indelning fortfarande är ändamålsenlig. Målet bör vara en mer enhetlig svensk elmarknad, och om dagens elområden inte kan avskaffas direkt bör SE3 och SE4 slås samman först.
Fyra år efter energikrisen borde diskussionen därför handla mindre om vilken teknik som ska vinna och mer om hur läget förbättras de närmaste åren. Sverige behöver ett elsystem för 2040-talet, men företagen som ska bära investeringar, sysselsättning och återindustrialisering måste kunna konkurrera fram till dess.
Thomas Mattsson, Regionchef Policy Sydost
Sydsvenska Industri- och Handelskammaren
