Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2025-08-30.

EU och Sverige har sedan en tid tillbaka förnyat sina ansträngningar i arbetet med förenkling av regelverk som företag möter. Företagens växande kostnader som följer av krav som regelverk innebär är både välkänt och väldokumenterat, inte heller är det ett nytt problem. Konsekvenserna av att regelfloran har fått växa på ett nästan ohämmat sätt blir alltmer tydligt samtidigt som problemet inte ges någon lösning.

Den stora mängden komplexa regler innebär tekniska handelshinder på den inre marknaden inom EU. Dessa problem förtjänar långt mer uppmärksamhet än vad de idag tillmäts och resulterar i att den inre marknaden i Europa inte fungerar effektivt. Världsbanken menar att dessa handelshinder är omkring tre gånger så omfattande jämfört med de 15 procent i tull som USA nu kräver av handeln med EU. Stämmer Världsbankens beräkningar är alltså att de egna ineffektivitetsproblemen i Europa ett långt större problem för ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och välstånd än vad Trumps tullar är. Det är därför inte så konstigt att den ekonomiska tillväxten inte vill ta fart så länge inte ett av de största hindren reduceras och Europas ekonomiska motor fungerar så bra som den borde kunna göra.

I Sverige uttrycktes ambitionen om komma till rätta med den i många avseende ohemula regelverksöverbyggnaden i Tidöavtalet. Partierna som ingår i regeringsunderlag har därmed uttryckt att de är överens om att det är viktigt att jobba med frågan. Även om det finns en ordentlig hemläxa att göra för de rent svenska regelverken, kommer ändå en stor mängd av regel­krånglet som våra företag möter från akter som EU beslutar.

Det är välkommet att Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz nyligen har presenterat ett svenskt inspel till EU med 63 förslag som förenklar för Europas företagare. Vi delar Rosencrantz uppfattning att alla tillkomna krav och regler som sett dagens ljus de senaste 10-15 åren inte har kommit till av ren illvilja. Väldigt många av de tillkommande reglerna har motiverats med ambition om en hållbar utveckling. Detta är ett argument som gör det svårt att framföra kritiska frågor – vem vill anklagas för att inte vilja se en hållbar utveckling?

När regelverken beslutats förefaller det inte som att de har granskats med några mer djuplodande samhällsekonomiska konsekvensanalyser vid sidan om att se till frågan om vilka är det som ska betala eller redovisa all information det ställs krav på. Bredare samhällsekonomiska analyser av hur konkurrensförhållanden påverkas, konsekvenser för ekonomisk tillväxt, snedvridningseffekter tycks inte ha genomförts. Med några undantag är konsekvensanalyser av tillkommande regler inte någon prioriterad verksamhet varken i Sverige eller inom EU. Då blir det som det nu har blivit.

Gör vi en lite närmare granskning av de svenska 63 förslagen som EU-ministern menar ”växlar upp tempot” med en regelförenklingsoffensiv finns det skäl att ställa sig frågan om vad som kan förväntas av detta? Väldigt många av förslagen handlar om att Sveriges regering föreslår att olika EU-regleringar skall ”bedömas”, ”genomlysas”, ”revideras”, ”skrivas så de bättre återspeglar”, ”förbättra mätmetoder”, ”utvärdera”, ”att reflektering efterfrågas” och så vidare. I några fall handlar det om att ge möjlighet till att digitalisera information som efterfrågas i kraven på företag, att undvika överlappning och dubbelrapportering. Få av förslagen innebär att krav avlägsnas på ett sätt som kan innebära en substantiell skillnad för företag.

De 63 förslagen kan knappast vara en sådan uppväxling av regelförenkling att det kommer göra ett påtagligt avtryck för svenska företag eller den inre marknaden. I stället präglas förslagen av en ganska byråkratisk syn på EU-regler. En del handlar om att administrationen i medlemsländerna ska kunna göras enklare, en del handlar om att nya databaser ska skapas och så vidare. Det är svårt att se hur detta ska utveckla konkurrensförhållanden och ge goda förutsättningar för ekonomisk tillväxt.

I vår mening bör Sverige helt förbjuda över­implementering.

Vår uppfattning är att mängden EU-direktiv nu växt sig så omfångsrik att det inte finns någon annan väg att gå än att kraftfullt decimera den. Draghi­rapporten som Rosencrantz nämner i sin artikel framhåller att EU fattat beslut om nästa tre gånger så många rättsakter de sista åren jämfört med motsvarigheten i USA.

Problemet med skillnader i regler mellan länder talar sitt tydliga språk om att det brådskar på allvar med att eliminera överimplementation, det vill säga att medlemsländer går längre jämfört med vad EU-direktiv eller EU-förordningar kräver. I vår mening bör Sverige helt förbjuda över­implementering. Det är också viktigt att det för varje reglering finns en tydligt uttalad målsättning som gör det möjligt att följa upp och utvärdera densamma. Uppfylls inte målsättningar måste en reglering kunna avlägsnas. Det finns många regleringar, nationella såväl som av EU givna, som innebär inträdeshinder på marknader genom höga tröskelkostnader som framför allt är till nackdel för små företag.

Detta är några exempel på perspektiv som skulle kunna göra skillnad i förenklingsarbete. Dessutom måste regelverk och förenklingsförslag underbyggas av konsekvensanalyser eller motsvarande som har en evidensbaserad grund, något som vi har svårt att se för Sveriges 63 förslag.

Skandinaviska Policyinstitutet presenterade i våras en rapport där vi ger vår syn på vad vi menar är några viktiga utgångspunkter i ett förenklingsarbete. Vi vill framhålla att förenklingsarbete behöver ha ett systematiskt anslag eftersom det handlar om en väldigt omfångsrik mängd regler. Detta är synnerligen viktigt för Sveriges näringsliv såväl som för hela den inre marknaden om den ska kunna fungera som Europas ekonomiska motor.

Johan Eklund
professor vid BTH och vd för Sydsvenska Industri- och Handelskammaren

Sven Kristensson
ordförande Skandinaviska Policyinstitutet

Lars Pettersson
forskare vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och vd för Skandinaviska Policyinstitutet