Debattartikeln publicerades i Second Opinion 2021-05-26

Situationen i elsystemet är inte värdig ett modernt välfärdsland, skriver Johan Svenningsson, vd Uniper Sverige och Stephan Müchler, vd Sydsvenska Handelskammaren. Ytterst är det södra Sveriges välfärd, tillväxt och konkurrenskraft som står på spel. Vi vill att regeringen skyndsamt tar fram lagförslag och skapar incitament för att etablera ny planerbar elproduktion, menar de.

Just nu är hälften av Sveriges sex kärnkraftsreaktorer avställda för årlig revision. Det betyder att bränsle byts ut och nödvändig service utförs. Detta genomförs som planerat varje sommar. Det svenska elsystemet har historiskt sett inte haft några som helst problem att hantera revisionerna – marginalerna har alltid varit tillräckligt stora. Så är inte längre fallet.

Under sommaren 2020 var södra Sveriges elförsörjning mycket ansträngd. Dels var kärnkraftens tillgänglighet låg på grund av den årliga revisionen som sommaren 2020 var förlängd på grund av större åtgärder för att öka säkerheten. Dels bidrog väderläget till en låg tillgänglighet för vindkraften. Som mest ansträngt var läget veckan efter midsommar då elpriset steg så kraftigt att Karlshamnsverket startades för att producera el inte mindre än tre gånger under en och samma vecka. Dessutom slöt Svenska Kraftnät tillfälliga avtal för tillgång till Ringhals 1, Karlshamnsverket och Ryaverket i Göteborg, så att dessa anläggningar på kort varsel skulle kunna bistå med effekt och systemstöd om situationen skulle förvärras.

För att motverka risken för avbrott införde Svenska Kraftnät även begränsningar i överföringskapaciteten mellan elområdena – detta för att inte hota driftsäkerheten i elsystemet. Det var en åtgärd som förvisso skyddade elsystemet, men som inte hjälper elkunderna i södra Sverige med en stabil och konkurrenskraftig elförsörjning.

För oss som följt dessa frågor under längre tid kom inget av detta som en överraskning. Det svenska elsystemet har successivt förändrats under en längre tid. Andelen planerbar produktion har minskat, och andelen väderberoende produktion har ökat. Detta är också ett uttalat mål med Sveriges energipolitik, och de bristsituationer som allt oftare uppstår är en förutsägbar konsekvens av detta mål. Värst är situationen i de södra delarna av landet som i förhållande till elanvändningen har en låg elproduktion. Beroendet av att föra över el från de norra delarna av landet är därför växande.

Problemet är att det finns tekniska begränsningar på hur mycket el som kan överföras – både beroende på att det behövs ledningar med tillräckligt stor överföringskapacitet, men också av stabiliserande stödtjänster som historiskt sett tillhandahållits av kärnkraften i södra Sverige. Utan dessa stödtjänster ökar risken för allvarliga avbrott som kan ta tid att avhjälpa.

Det är viktigt att förstå att det inte handlar om några extraordinära händelser som leder till dessa extraordinära åtgärder. Det är helt enkelt det nya normala för södra Sverige.

Nu står vi inför en likartad situation som i somras. Återigen står svensk kärnkraft i begrepp att genomföra sina planerade årliga revisioner. Mellan den 24-30 maj är endast tre av sex reaktorer i drift, och Svenska Kraftnät bedömer att risken är oacceptabelt hög att effekten inte räcker till. Därför har myndigheten återigen meddelat marknaden att det blir begränsningar i överföringskapaciteten mellan de olika elområdena.

Det är viktigt att förstå att det inte handlar om några extraordinära händelser som leder till dessa extraordinära åtgärder. Det är helt enkelt det nya normala för södra Sverige. Det som långsiktigt kan avhjälpa problemet är fler kraftverk med förmåga att leverera systemtjänster, samt större överföringskapacitet från norra till södra Sverige. Sydvästlänken är en högspänningsledning som är tänkt att avhjälpa en del av problemet, men denna är ännu inte tagen i drift. Det senaste beskedet är augusti 2021, med mer än sex års försening och cirka 25 uppskjutna datum för drifttagning.

Samtidigt pågår en industriell omställning i stor skala i norra Sverige som mycket väl kan leda till att den el som idag flödar från Norrland till de södra delarna av landet behövs i den norrländska industrin när bland annat det svenska stålet ska bli fossilfritt.

Sverige står inför en historisk utmaning i att både ställa om ekonomin, upprätthålla vår industriella konkurrenskraft samt att skapa ett fossilfritt Sverige för att möta klimatutmaningen. Elektrifiering är en nyckel till alla dessa delar. Det är oerhört problematiskt att vi istället tvingas diskutera hur mycket vi kan minska elanvändningen, och vilka framtidsinvesteringar som ens kan tillåtas innan vi slår i kapacitetstaket. Det är inte värdigt ett modernt välfärdsland.

Vi vill därför att regeringen skyndsamt tar fram lagförslag och skapar incitament för att etablera ny planerbar elproduktion oavsett var det behövs i Sverige, vilket måste inkludera all fossilfri elproduktion.

Vi vill även att Svenska Kraftnät presenterar en långsiktig plan för hur överföringskapaciteten till södra Sverige ska kunna utnyttjas fullt ut. Varför inte ta vara på det uppdrag som nu ligger inom ramen för den elektrifieringsstrategi som regeringen beslutat om.

Den sydsvenska elmarknaden och dess elkunder förtjänar mer än de ad hoc-lösningar som vi nu ser. Det är hög tid att regering och berörda myndigheter tar problemet på allvar. Ytterst är det södra Sveriges välfärd, tillväxt och konkurrenskraft som står på spel.