Debattartikeln publicerades i Smålandsposten den 2022-03-17.

I Sverige är de transportpolitiska målen fastställda av riksdagen och har varit desamma under lång tid. Transportpolitikens övergripande mål är att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet. Dessutom ska det bidra till grundläggande tillgänglighet för alla och ”bidra till utvecklingskraft i hela landet.”

Det finns alltså en tydlig geografisk ambition avseende samhällsekonomi och utvecklingskraft – den ska gälla hela landet.

Sedan 2010 har det lagts fyra nationella planer och Handelskammaren har nu granskat dessa inklusive förslaget som ska behandlas under 2022.

Fördelningen visar sig vara densamma i plan efter plan. Samma regioner får stora resurser och samma regioner får väldigt lite.

I förslaget till plan går nästan halva utvecklingspotten till två regioner, nämligen Stockholm och Göteborg/Västra Götaland. Övriga nästan 20 län delar på andra halvan.

Gotland, Jämtland, Kalmar, Västmanland, Värmland, Kronoberg, Blekinge, Dalarna, Jönköping låg i tre planer i rad på under en procent av investeringarna – omräknat till satsningar per capita. Stockholms invånare fick i tre planer mellan 2010–2029 exempelvis 11,5 gånger mer resurser än Kalmariterna per capita.

Obalanserna är stora och har ökat i varje ny plan.

För Kronobergs del är dubbelspår mellan Växjö–Alvesta högt upp på önskelistan. Om detta projekt skulle prioriteras i Nationell plan, något Handelskammaren kämpar för, skulle dessa ojämlikheter jämnas ut något även om Kronoberg inte ens då kommer upp i rikssnittet.

Obalanserna är stora och har ökat i varje ny plan. I förslaget 2022 har obalansen nästan fördubblats mot tidigare planer. Med samma län i botten och toppen gång på gång kan man knappast anse att transportpolitikens mål uppnås i planerna. Det behöver tas på allvar.

Att lyfta ut stambanorna ur planeringsramen och ta dem som en separat engångssatsning hade underlättat och givit plats för satsningar.

Frågan är viktig men det handlar inte bara om ekonomi, utan även demokratiska aspekter är viktiga. Vi har nationella planen som ett gemensamt statligt verktyg. Men i samma län som i över 20 år hamnat utanför planen sänks nu tillgängligheten genom att dåligt underhållna Riksvägar skyltas ner från 90 till 80 kilometer i timmen. Detta sker samtidigt som Stockholmsregionen tillskjuts 15 miljarder för en länsväg som egentligen ska hanteras i länet. Många län hade fördubblat sin budget om de fick en miljard ytterligare.

Sådant är svårt att försvara om målet är utvecklingskraft i hela landet.