Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2022-08-29.
Vi har olika mått kring hur många som arbetar i vårt land. Det vanligaste måttet är sysselsättning och vi talar ofta om sysselsättningsgrad.
Begreppet sysselsättningsgrad i den offentliga arbetsmarknadsstatistiken delar in svenskarna i de som har sysselsättning respektive inte har sysselsättning. Här räknas alla som jobbat en timme eller mer under en vecka som sysselsatta. Det gör begreppet konsekvent, men det begränsar användbarheten. Det speglar knappast ekonomisk aktivitet eller exempelvis ekonomisk integration av utrikes födda.
För att komma till rätta med detta introducerade 2020 Entreprenörskapsforum ett alternativt mått på hur ekonomiskt aktiv en individ är: självförsörjningsgrad. Självförsörjning definieras som en arbets- och förvärvsinkomster om 16 100 kronor per månad år 2022 (motsvarande fyra prisbasbelopp i årsinkomst för att vara exakt). Alla beräkningar publicerade av Entreprenörskapsforum utgår från statistik som SCB tillhandahåller. Beloppsgränsen är bestämd utifrån utgångspunkten att nivån kan representera en rimlig lägsta nivå för att en person ska kunna vara självförsörjd genom sina inkomster. Alla som inte har denna inkomst har ingen egen självförsörjning. Detta kan bero på ett antal faktorer som arbetslöshet, studier eller sjukförsäkring med mera. Genom att de inte har självförsörjning behöver dessa personer försörjas på annat sätt än via egen inkomst.
Logiken är enkel: Den som inte försörjer sig själv försörjs av någon annan. Enkelt uttryckt försörjer i dag en person tre, vilket skrivits om tidigare här i SvD. Att någon inte är självförsörjande under en period i livet är inte något konstigt, tvärtom är detta ett naturligt inslag i vår livscykel och motiverar varför det finns välfärdssystem i ekonomin.
I debatten har begreppet självförsörjningsgrad nu kritiserats för att vara onyanserat. Men det har samma dikotomi som sysselsättningsgrad. Har man sysselsättning kan man vara självförsörjande eller icke självförsörjande.
Begreppet självförsörjning delar alltså in arbetsmarknaden i dem som har självförsörjning och dem som inte har detta. Att inte vara självförsörjande kan ha olika orsaker. En del studerar, andra är föräldralediga. Någon jobbar färre timmar än de önskar, någon får bidrag av olika skäl. Detta gäller såväl utrikes födda som inrikes födda. Poängen här är att få ett mått på hur många som vid en viss tidpunkt inte har egen självförsörjning, och vice versa. Vår välfärdsmodell bygger på att vi kan finansiera detta löpande och då är måttet viktigt. Och det ger också bland annat ett mått på potentialen i att förbättra integration.
Vår misslyckade integration av utrikes födda har medfört att en väsentligt större del utrikes födda inte har självförsörjning jämfört med inrikes födda. Inte minst ser vi detta i utfallet på arbetsmarknaden, och det förefaller som att Sverige har ett större problem än jämförbara länder när det gäller skillnader mellan utrikes- och inrikes födda.
En översikt av OECD från 2019 som inkluderar 34 medlemsländer visar att Sverige har den tredje högsta arbetslösheten bland utrikesfödda som slås endast av Spanien och Grekland. OECD:s studie visar att andelen arbetslösa bland utrikesfödda i Sverige var 3–4 gånger högre jämfört med inrikes födda. Samma undersökning visar också att sysselsättningsgraden var cirka 66 procent för utrikes födda i Sverige medan den var cirka 81 procent för inrikes födda. Noterbart är att OECD ser till befolkningen i åldrarna 15–64 år vilket varit omdiskuterat i Sverige. Samtidigt möjliggör dessa studier jämförelser mellan länder och ger ett internationellt perspektiv på svensk integration.
När frågan om självförsörjning nu lyfts upp i debatter och partiledarutfrågningar sätter det fingret på en central fråga i det svenska välfärdssamhället och dess långsiktiga robusthet.
De siffror som Entreprenörskapsforum presenterat visar att självförsörjningsgraden är betydligt lägre än sysselsättningssiffrorna. Analysen som baserar sig på statisk från 2016 visade att drygt 600 000 utrikes födda då saknade självförsörjning. Mycket talar för att det i verkligheten är fler som saknar självförsörjning. De uppmärksammande siffror som Moderaterna presenterat och som Ulf Kristersson blev utfrågad om i SVT i veckan, att 700 000 utrikes födda saknar självförsörjning, härstammar från SCB och Riksdagens utredningstjänst och är helt i paritet med tidigare bedömningar. I realiteten är denna siffra sannolikt i underkant.
Åsa Hansson och Mats Tjernberg, även det en rapport vid Entreprenörskapsforum, har till exempel gjort beräkningar baserade på hur mycket en individ betalar i skatt samt hur mycket som erhålles i olika bidrag och transfereringar. Deras analyser befäster bilden av att det är mycket stora skillnader mellan inrikes och utrikes födda. De visar bland annat att ”2016 var 73 procent av icke-västerlänningar i vuxen ålder inte självförsörjande, för personer födda i Sverige var motsvarande siffra 37 procent under samma år”. De drar vidare slutsatsen att ”genomsnittsindividen född utanför västvärlden blir aldrig självförsörjande över sin livscykel”.
När frågan om självförsörjning nu lyfts upp i debatter och partiledarutfrågningar sätter det fingret på en central fråga i det svenska välfärdssamhället och dess långsiktiga robusthet. Det framstår också som tydligt att den gängse statistiken för arbetsmarknaden med sysselsättningsgrad, arbetslöshet, arbetade timmar med mera behöver utvecklas med det perspektiv som självförsörjning innebär. Hade utrikes födda haft samma självförsörjning som inrikes födda hade ungefär 300 000 fler utrikes födda haft självförsörjning. För samhället hade det bidragit till åtskilliga miljarder kronor i lägre transfereringar. Hur detta kan uppnås är förstås en fråga för delvis svåra politiska avvägningar. Men det är bara om vi mäter det och analyserar det, som vi kan komma vidare.
Johan Eklund
professor i nationalekonomi och chefsekonom Sydsvenska industri- och handelskammaren, tidigare vd för Entreprenörskapsforum
Lars Pettersson
doktor i nationalekonomi, Internationella handelshögskolan i Jönköping
Per Tryding
PhD, vice vd Sydsvenska industri- och handelskammaren
Lars Backsell
ordförande Entreprenörskapsforum