Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2023-02-05.

Det brådskar för regeringen Kristersson att få ut elstödet till företag i södra Sverige. Det är viktigt att de 56,6 miljarder kronor som ska återbetalas till elförbrukare snarast kan börja användas också i de företag som har betalat in en stor del av pengarna. Ansvariga myndigheter, Svenska kraftnät (SvK) och Energimarknads­inspektionen (EI), har efter många turer nu levererat ett förslag på hur detta ska genomföras. Förslaget är emellertid inte förenligt med EU-rätten, varför det snarast bör göras om.

Förslaget som SvK och EI har tagit fram bygger på att en del av pengarna som företag har betalat till SvK nu ska återbetalas till elkunderna, men att återbetalningen till företagen ska maximeras till 2 miljoner euro. Detta drabbar storförbrukare av el i södra Sverige som också är de som har betalat en stor del av pengarna som nu ska återbetalas. Problemet är således att det förslag som SvK och EI har tagit fram är direkt diskriminerande och inte uppfyller kravet på proportionalitet.

Vad SvK och EI har att förhålla sig till är två rättsakter från EU: 2019/943 elmarknads­förordningen och 2022/1854 nödförordningen. För att stöd ska utgå måste vissa grundläggande kriterier vara uppfyllda och åtgärderna ska bland annat vara proportionella och icke-diskriminerande. I stället för att hålla sig till dessa rättsakter – som är bindande för Sverige – verkar myndigheterna tyvärr ha distraherats av ett meddelande från kommissionen som går ut på att stöd under 2 miljoner euro inte kommer att anses som otillåtet statsstöd. Meddelanden från kommissionen är inte normerande och de svenska myndigheterna borde inte ha distraherats av detta meddelande. Skulle kommissionen ha något att invända emot en återbetalning till storförbrukare i proportion till dess förbrukning? Knappast. Det ska sägas att SvK i sitt ursprungliga förslag såg problemet och först inte föreslog något tak på stödet.

För att SvK:s förslag skulle godkännas av EI infördes ett maxtak på stöd men då krävdes även juridiska argument för att en större elförbrukare i södra Sverige ska få mindre stöd i förhållande till en liten elförbrukare. EI:s motiv till sitt beslut (2023-01-16) är minst sagt märkligt och saknar stöd i EU-rätten.

EI har alltså inte heller förstått innebörden av kravet på icke-diskriminering.

Enligt EI uppfyller förslagen åtgärd kravet på proportionalitet genom att ”ersättningen står i proportion till skillnaden mellan elpriset i ett givet elområde och det nationella referenspris som tagits fram av Svenska kraftnät”. Var det denna ”proportionalitet” som avsågs? Självfallet inte. Det är i stället förhållandet mellan mottagare av stöd som måste vara proportionellt så att vissa elkunder inte gynnas oproportionerligt i förhållande till andra. Annars riskerar marknaden att skadas genom myndighetens intervention (artikel 107 EUF-fördraget). Det säger sig självt att en elkund som har förbrukat stora mängder el och har betalat hundratals miljoner kronor i flaskhals­intäkter ska erhålla stöd i samma proportioner som en mindre förbrukare, antingen man mäter proportionen i elförbrukning eller i antalet kronor som har inbetalats till SvK. EI tycks inte förstå innebörden av ”proportionalitet” inom EU-rätten, vilket får konsekvensen att det som i december 2022 förmodligen var ett helt tillåtet stöd nu i januari 2023 blir ett otillåtet stöd som strider mot nödförordningen och hotar att snedvrida konkurrensen.

På samma sätt förhåller det sig med kravet på icke-diskriminering. Även här ägnar sig EI åt ett bisarrt resonemang som går ut på att förekomsten av ett maximalt tak gäller för alla företag och därför inte är diskriminerande. Att just begränsningen till 2 miljoner euro skulle vara direkt diskriminerande mot de stora elförbrukarna i förhållande till de små, för vilket taket är betydelselöst, tycks inte ha slagit EI. EI har alltså inte heller förstått innebörden av kravet på icke-diskriminering.

Sammanfattningsvis har de av SvK själv skapade prisområdena i landet lett fram till en situation där vissa storförbrukare av el har tvingats betala hundratals miljoner i flaskhals­intäkter till SvK – pengar som ännu inte använts för sitt ändamål. Men när samma storförbrukare nu får möjlighet att få tillbaka en del av pengarna ska detta enligt SvK och EI inte ske på ett icke-diskriminerande och proportionerligt sätt. Tyvärr får vi konstatera att varken SvK eller EI verkar klara av sin uppgift och att detta är till skada för en avreglerad elmarknad. Vi uppmanar därför uppmana SvK och EI att göra om och göra rätt och omedelbart ta bort maxtaket på 2 miljoner euro. Som en extra bonus slipper man då besvära kommissionen och kan direkt börja återbetala pengar till företag i södra Sverige.

Björn Öberg
advokat specialiserad inom infrastruktur
Per Tryding
vice vd Sydsvenska Handelskammaren