Artikeln publicerades i Smedjan 2023-01-06.
2024. Tjugo hundra tjugofyra. Det har beskrivits som ett politiskt ödesår då miljarder människor går till val globalt i över 60 länder inklusive EU:s parlament. Bland dem finns väljarna i USA. Många tror att just deras röster kommer att färga hela seklet.
Ändå börjar året med snökaos på en väg i nordöstra Skåne. Och när vi har förstått kaoset på E22, så kanske vi begripit mer om hela ödesåret 2024.
Mellan Norrköping och Trelleborg ringlar sig en av Sveriges Europavägar genom Östergötland, längs Kalmarkusten, Blekingekusten in i Skåne och anlöper hamn i Trelleborg. Den kallas Europaväg för i sin fulla längd förbinder den Holyhead i Wales och Isjim i västra Sibirien. Det är FN som har pekat ut att just den väg som löper här skall vara en europeisk väg med nummer 22.
Kanske är det ödets ironi att det var sibiriska vindar som välte fram den snö som orsakade oredan. Mer än 1 000 bilar satt fast i 20 timmar i snökaos och minusgrader och det tog två dygn innan vägen kunde öppna. Det var inte en olycka i sig utan att en lastbil körde fast som orsakade problem, menar Trafikverket.
Och Riksdagen, förstås.
Europaväg betyder nämligen inte i sig någon viss standard, mer än underförstått. De delar där trafiken fastnade hör till dem där utbyggnaden ännu inte förverkligats.
Vad det beror är en politisk fråga och den kan man se ur olika perspektiv. Men om vi studerar de som satt fast i de 1 000 bilarna kanske det finns ett svar.
Media har intervjuat lastbilschaffisar från Danmark, Sverige och Litauen. Och bland de bilister som satt fast fanns sådana som var på väg till jobbet – inklusive jobbet som snöröjare -– på väg hem, på väg till sjukhus, på väg till sport och till vänner. Berättelser om ilska, vanmakt och vardagshjältar.
Här är, för att tala med Carl Bildt, Europavägen den enda vägen.
De som använder den här vägen bor inte i storstäder utan i mindre orter och en del residensstäder. De har åkt bil, för de kan av olika skäl inte åka tåg. En dag som denna var tågen såklart avlysta i många fall. Men längs Sveriges södra Östersjökust löper ingen stambana. Här är, för att tala med Carl Bildt, europavägen den enda vägen.
Många arbetar i små företag. Det kryllar av hantverksfirmor och framgångsrika mindre byggare. Dessa företag är de mest internationella i hela landet. Medan revisorsfirmorna och advokatkontoren i Stockholm och Malmö möjligen har en token-english speaker och internationella klienter så är detta ofta internationella arbetsplatser med internationella konkurrenter som slåss om lokala jobb.
På ett bygge hörs listerländska eller göingeskånska men mest bruten engelska. Några är inhyrda i projekten direkt och andra genom egna utländska bolag.
Det är en internationalisering som man inte alltid ser från regeringstaburetterna. För när man sitter på Herkulesgatan i Stockholm kikar man ofta på länens statistik. Och då ser allt väldigt statiskt ut.
Ta Blekinge. Länet har förstås haft tillväxt men ser man till befolkningen händer ganska lite. Medan Halland (E6 med motorväg och stambana) har fördubblats på 100 år är Blekinge kvar med sina 150 000 invånare – precis som 1900.
Men lyfter man på locket och kollar på lokala arbetsmarknader inom länet, så stormkokar det. Karlskrona har i perioder vuxit med tvåsiffriga procenttal. Många spelbolagssuccéer har startat här. Här finns teknisk högskola, Ericsson och NKT som nyligen drog hem en order på 40 miljarder kronor till staden. I kommunen behövs 5 000 yrkesarbetande på några få år enligt teknikföretagens lokala klusterförening Techtank.
Även övriga sydöstra Sverige har samma story. Kristianstad och Kalmar går som spjut. Men det finns också orter som tappar. Det är de som urbaniserar in i de större orterna. Här förloras industrijobb och butiker. Kvar är kommun och hantverk. Antalet fotbollslag minskar. Glöm egen schackklubb.
Så man får röra på sig. Och så sitter man allt oftare på väg E22 för att interagera.
Men medan Stor-Malmö, Göteborg och Stockholm mest har sett inflyttningen, så ser man här även utflyttningen. För den sker i samma region. Det är skillnaden. Det är väldigt mycket Sverige här och kanske rent av mer av hela Sverige här.
Och då blir det omöjligt att inte ta fram kulramen och se vad riksdagen tycker om en.
Ett Sverige där det inte går så dåligt att man ska få stöd, men inte så bra att man ska ha satsningar.
Kalmar län har ungefär 2 procent av svensk befolkning och ungefär 2 procent av svensk BNP. De gör sin bit. Men när pengarna till nya vägar och järnvägar fördelas blir länets andel 0,2 procent. Så har det varit i decennier. Och just före jul, en månad innan snösmockan, så kom beskedet att Trafikverket ska spara 50 miljoner på ett delprojekt på E22. Göteborg och Stockholm landar under tiden hem 160 miljarder kronor, lejonparten av alla svenska nya satsningar.
När man sitter och hukar i snökaoset har man såklart inte de talen i detalj på instrumentbrädan, men man känner dem. Att vara instängd i en bil i snökaos ska ingen behöva utstå. Men det är nog inte synd om blekingar och göingar till vardags. Men de är invånare i fly-over Sweden där det inte går så dåligt att man ska få stöd, men inte så bra att man ska ha satsningar.
Så man litar på gemenskap och entreprenörskap och i en av köerna sitter kanske någon i tjugo timmar och kommer på hur man kan göra platta paket av sin gamla bransch.
Det är i de här 1 000 bilarna som de finns. Väljarna som röstar i EU. Och de har sina motsvarigheter i Michigan och Georgia.
Vill man förstå den demokratiska utmaningen 2024 gör man klokt i att försöka förstå de tusen bilarnas invånare bättre.
Per Tryding
Vice VD, Sydsvenska Handelskammaren
