Debattartikeln publicerades i Second Opinion den 8 maj 2025.
Underlaget för ett regeringsbeslut finns redan i den rapport som EU-organet Acer lagt fram. Svenska kraftnät hänvisar till en del av analysen kring olika ekonomiska utfall för nätdriften. Men Acer avråder från att använda den ekonomiska kalkylen som utgångspunkt för beslut och pekar på andra omständigheter som avgörande.
Enligt EUs regelverk får varje land bestämma om de vill ha ett samlat elområde och arbeta med en långsiktig investeringsplan för sitt elnät, eller ha modellen med elområden. Elområden ska då förändras i takt med förbättringar som finansieras enbart av kunder i områden med sämst förutsättningar. Väljer man den senare modellen skall regelbundna översyner ske – vart tredje år – till dess inga skillnader återstår. När målet ska vara uppnått är inte klart uttalat i förordningen, men det kan röra sig om ett tiotal år, och aldrig permanent.
Antingen har man inga inhemska elområden alls eller successivt föränderliga.
Acers rapport är en del i denna förändringsprocess. För svensk del har fyra alternativ utretts. Detta sker utifrån modeller med utfall i förhållande till nuläget i fråga om mothandelskostnader och nätets ekonomiska effektivitet. Alla resultat är inte publicerade, men i huvudrapporten konstaterar Acer att tillgängliga indata är från 2019 och därmed föråldrade. Sedan dess har vi upplevt både pandemi och invasionen i Ukraina.
”Slutsatser enbart baserade på simuleringarna är inte lämpliga för beslut” skriver man därför huvudrapporten. Ändå är det detta Svenska kraftnät hänvisar till.
Det finns fler även matematiska skäl att kalkylerna är olämpliga som underlag. Skillnaderna mellan olika indelningar i elområden är nämligen så små att de samtliga är avrundningsfel. Det rör sig om enstaka eller några tiotals miljoner kronor i en process som skapar över 20 miljarder per år enbart för de öronmärkta kapacitetsinkomster som ska åtgärda problemen. Detta med föråldrade indata.
Att ignorera detta och låtsas att beräkningarna styr är en direkt fultolkning av analyserna.
Acer menar att en indelning inte skall få leda till kraftigt olika priser i olika elområden. I synnerhet ska man undvika att det skapas negativa utfall som påverkar ekonomin bortom själva elmarknaden. ”Till exempel bör högre priser för industrier inte leda till neddragning/stängning av produktion”. Men exakt detta har vi gott om exempel på i Sverige. Att ignorera detta och låtsas att beräkningarna styr är en direkt fultolkning av analyserna. Det är också i strid med både syfte och bokstav i regelverket.
Sverige har haft elområden med dagens set-up sedan 2011. Sverige bromsade export till Danmark och EU föreslog då flera lösningar, bland annat organiserat samarbete med Danmark. Men Svenska kraftnät valde delning i stället. Sedan dessa har det skapats mer än hundra miljarder kronor för att åtgärda problemet, betalade av kunder i Sydsverige. Svenska kraftnät hävdar nu också att de gör allt som går att göra och att det saknas egentliga problem i snitt 4 alltså mellan SE3 och SE4. Ändå har tydligen inget hänt.
Väljer man nu att behålla områdena står detta inte bara i konflikt med analyserna och regelverket, utan också den egna insatsen under femton år.
Svenska kraftnät säger också att de vill analysera vidare. Enligt regleringen ska alla gränser omprövas var tredje år. Men vi kan inte vänta på detta.
Regeringen äger ytterst denna fråga och Acers underlag är tydligt. Därför bör regeringen besluta om en ny konfiguration. Antingen övergår Sverige till en investeringsplan så att vi kommer framåt med ett gemensamt område. Det vore det bästa för svensk ekonomi och sysselsättning. Eller så tar vi mellansteget som andra aktörer i branschen förordat och har två områden under en övergångsperiod. Detta eftersom den stora flaskhalsen går mitt i landet och alltför små elområden (som Stockholm) är olämpliga av en rad skäl – de skulle bland annat rymma för få aktörer.
Det enda beslutet vi inte kan fatta är att ignorera processen och behålla områdena oavsett investeringar och lagregler. Då har elområdena i stället blivit en brandskatt på Sydsverige och industripolitiken blivit helt underordnad elnätsmonopolet. Sydsvenska elkonsumenter är arga och frustrerade över situationen.
Vill regeringen verkligen gå till val på det?
Per Tryding, Vice vd, Sydsvenska Handelskammaren
Johan Eklund, chefekonom, Sydsvenska Handelskammaren
