Debattartikeln publicerades i Second Opinion 2025-05-22.
Svenska kraftnät menar att elområdena inte kan justeras eftersom deras simuleringar visar att dagens modell ger störst samhällsekonomisk nytta. Men det är just detta synsätt som är problemet.
ENTSO-E, det europeiska nätverket för systemoperatörer, uttrycker det själva tydligt i sin huvudrapport:
”Conclusions solely based on simulation results are not suitable for decision-making when seen in isolation.”
Med andra ord: modellresultat kräver kompletterande analys, särskilt i frågor med så stora samhällseffekter.
Det Svenska kraftnät hänvisar till är inte en samhällsekonomisk analys i egentlig mening, utan en modellkalkyl med begränsad räckvidd. Den inkluderar inte aktörsbeteenden, fördelningseffekter, industripolitik eller investeringseffekter. Att summera producentintäkter, konsumentnyttor, kapacitetsintäkter och mothandel till ett aggregerat netto för hela Norden är inte i detta fall ett meningsfullt mått på samhällsnytta.
Särskilt kapacitetsintäkterna (Svenska kraftnäts flaskhalsintäkter) är problematiska i en sådan kalkyl. Dessa är inte fria resurser utan öronmärkta medel som inte kan användas fritt i marknaden. De är ett symptom på flaskhalsar, inte ett uttryck för värdeskapande. Att dessa intäkter minskar när överföringskapacitet byggs ut är inte en välfärdsförlust, utan ett tecken på att systemet fungerar bättre.
Den typen av kostnader syns inte i modellen, men känns i verkligheten.
Det mest anmärkningsvärda är ändå att snittet mellan SE3 och SE4, den avgörande flaskhalsen i Sverige, inte analyseras alls. Inga data redovisas, trots att det är just detta snitt som motiverat elområdesindelningen. I stället baserar man slutsatsen om att behålla snittet på försumbara skillnader i modellutfall. Det håller inte.
Det finns andra perspektiv som ligger närmare verkligheten. Flera studier fokuserar på hur elpriser påverkar hushåll och industrins konkurrenskraft. Vi vet att höga elpriser driver bort investeringar och skapar snedvridningar i ekonomin. Den typen av kostnader syns inte i modellen, men känns i verkligheten.
Det är därför positivt att regeringen tagit initiativ till att ompröva elområdesindelningen. Men en så genomgripande översyn bör inte genomföras av den myndighet som redan tagit ställning för status quo. Svenska kraftnät är djupt involverat i utformningen av dagens modell och har offentligt försvarat den. Det väcker frågor om objektivitet och trovärdighet.
Ett mer rimligt alternativ vore att uppdra åt en fristående kommission att genomföra översynen, med deltagande från akademi, näringsliv och andra samhällsaktörer. En sådan sammansättning kan bättre väga tekniska, ekonomiska och sociala perspektiv mot varandra och skapa ett underlag som kan få bred acceptans.
I Tyskland har man redan dragit den slutsatsen. Där har regeringen fattat beslut om elområdena, inte systemoperatören. Dessutom kompletteras nätplaneringen med strategiska investeringar i stabil elproduktion, bland annat 20 gigawatt ny gaskraft.
Sverige kan också välja en lösning som prioriterar samhällsnytta, investeringstrygghet och rimliga elpriser. Men det förutsätter att vi släpper modellen fri från sin upphovsman och öppnar för en verkligt oberoende analys.
Per Tryding, vice vd och policychef
Johan Eklund, chefsekonom
