Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2023-10-17.

I dagarna avslutas remiss­rundan på regeringens sensationella förslag att införa en lag om att tvinga privata företag att sköta id-gränskontroll åt svenska staten.

De flesta vet att Sverige sedan 2015 har haft en lång rad halvårs­perioder med ”tillfälliga” gränskontroller. Dessa har halverat kapaciteten på Öresunds­brons tågtäthet. Men resultaten är spektakulärt magra. Under 2015 och 2016 genomfördes 20 miljoner kontroller och som resultat beslagtog polisen fyra handeldvapen. Resultatet var så magert att statistik inte längre publiceras.

Men under en period fanns även så kallade id-kontroller. Dessa utfördes inte av polis utan av busschaufförer och tågkonduktörer. Alla resande på buss eller tåg skulle kontrolleras och bli avvisade om id-handling saknades. Detta skulle sedan bekräftas genom ytterligare kontroll av polis i Sverige. Om bussen missade någon så bötfälldes bussbolaget, eller tågbolaget. Kontroll­apparaten dödade trafiken mellan Sverige och Danmark. Flyg till Arlanda var dock undantaget och allt som behövde visas för inresa till Arlanda från exempelvis Danmark var ett kreditkort för att betala resan.

Id-kontrollerna avskaffades 2016.

Nu vill regeringen återinföra möjligheten till id-kontroller med en ramlag. Syftet är vagt beskrivet i promemorian men handlar om migration och brottslighet.

Sedan 2016 har väldigt mycket hänt. Men det som förändrats är agerande och insatser vid EU:s yttre gräns. Handels­kammaren står givetvis resolut bakom dessa insatser, som är helt i linje med Schengen­reglerna.

• Viktigast är sannolikt de avtal som har slutits med grannländer, som Turkiet 2016 och tiotalet länder därefter, inklusive norra Afrika. Dessa handlar om att EU betalar dessa länder för olika insatser.
• EU:s gränspolis Frontex har utökats till 6 500 personer och till 2027 tillkommer ytterligare 3 500 vilket innebär en bemanning på 10 000.
• Sedan 2015 och till 2022 har EU:s yttre gräns förstärkts och EU har adderat 1 700 kilometer mur/staket till sammanlagt över 2 000 kilometer landgräns som delvis bevakas med beväpning. Det är för övrigt omkring dubbelt så mycket staket eller motsvarande som finns mellan USA och Mexiko, där det mesta fanns på plats före 2016.

Det är detta och inte svenska gräns­kontroller som spelat roll. Och det blir tydligt när man går igenom utfall och argument.

Att skylla kriminaliteten på import från Finland, Danmark, Polen och Tyskland är kanske bekvämt men också rätt och slätt löjeväckande.

Vad gäller effekt på brottslighet är det väl enklast att konstatera att Sverige har unikt hög kriminalitet – på latin­amerikansk nivå. Men alla våra grannar är kvar på traditionella och mer måttliga europeiska nivåer. Att skylla kriminaliteten på import från Finland, Danmark, Polen och Tyskland är kanske bekvämt men också rätt och slätt löjeväckande.

Argumentet att pensionärer på väg hem i buss från Tyskland är hotet och måste kontrolleras förefaller alltså inte genomtänkt.

Därtill kommer att id-kontroller är rättsligt prövade av EU-domstolen. De är olagliga, punkt och slut. Det vet förstås åtminstone juristerna i Regerings­kansliet. Regeringen kommer att fällas och avkrävas skadestånd. Bortsett från att det inte har effekt, så innebär förslaget att vaska skatte­pengar – alltså medvetet i strid med nationella intressen.

Därtill finns andra problem. Ska nationen Sverige verkligen överlåta åt buss­chaufförer att sköta passkontroll – är det rimligt ur säkerhets­perspektiv? Hur skall vi hantera situationer när svenskar – i strid mot grundlagen (regerings­formen 2:a kapitlet 7:e paragrafen) – i värsta fall nekas inresa i sitt hemland på grund av detta?

Det finns alternativ. Schengen har varit ett genom­brott för möjligheten att samarbeta mellan länder för att bekämpa illegal migration och kriminalitet. Så kallad inre gräns­kontroll kan genomföras i hela landet, inte bara vid gräns. Det innebär att polisen kan kontrollera personers uppehålls­status i hela landet. I ett land med 5 400 kilometer gräns är det en betydligt mer effektiv insats än att stå och still och vänta vid en handfull passager. Sverige och Danmark har sedan Öresunds­bron byggdes ett polisiärt samarbets­avtal. Detta kan och bör skalas upp, icke-minst med tanke på det mycket omfattande och för Sverige på många sätt ett nytt utanförskap har byggts upp.

Detta är bara två exempel på insatser som innebär möjlighet till produktiva resultat. Och dessutom inte bara är lagliga, utan uppmuntras av regelverket.

Per Tryding
vice vd Sydsvenska Handels­kammaren
Ellen Dahl
regionchef Skåne/Halland, Sydsvenska Handels­kammaren
Johan Eklund
chefsekonom, Sydsvenska Handels­kammaren