Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2024-11-09.

Nu har den omdebatterade förändringen av kraftnätet genomförts, och Svenska kraftnät beräknar nu flödena i det svenska elnätet på ett nytt sätt med så kallad flödes­baserad metod. Risken är att Sverige nu får omkring 10 procent högre elpriser och sämre konkurrens­kraft. Men vi får varken mer nät eller mer elproduktion. Syftet är att skapa mer plats i näten, ”mer” nätkapacitet. Men i slutändan blir effekten mindre handel.

I botten finns EU-regler som föreskriver att man kan välja mellan två metoder, beroende på olika parametrar kring hur elområden samspelar och vad som ger mervärde. Sverige och de nordiska länderna byter nu metod. Det är Statnett, den norska system­operatören, som har varit drivande i projektet. Den har som instruktion från norska staten att tillvarata norska intressen och har gjort detta framgångsrikt. Men vi bör inte ge upp för det finns åtgärder som en svensk regering kan genomföra.

Svensk politik och inte minst nuvarande regering lyfter ofta fram vikten av svensk konkurrens­kraft. I den senaste energi­propositionen skriver regeringen: ”En god tillgång till el till ett konkurrens­kraftigt pris är central för samhällets fortsatta elektrifiering och för näringslivs­utvecklingen.” (Energi­proposition 2023/24:105, vår kursivering)

Det är viktigt att förstå den grundläggande utmaningen som flödesbaserad metod skapar. Den utmaningen handlar om att affärer med el handlas enligt marknadens regler, men elen följer i stället fysikens regler. Eftersom det norska stamnätet är sämre utbyggt än det svenska leder det till problem.

När el säljs mellan två elområden i Norge, så är tanken att elen levereras mellan dessa och det reserveras plats för detta i det norska nätet. Men elen följer fysiken och väljer ibland att strömma via Sverige. Det betyder att det dyker upp flöden i Sverige som inte motsvaras av en affär mellan svenska elområden. Det har inte reserverats plats i det svenska nätet för affären. Det här ställer till oreda och är ett viktigt skäl till att flödes­baserad metod är negativ för svenska konsumenter. Enkelt uttryckt så bygger elsystemet på att pengarna och elen skall gå samma väg, men elen lyder inte alltid.

Problemet är känt. En liknande situation har funnits i Tyskland. Vid affärer inom Tyskland tog elen ofta genvägen via näten i Polen och Tjeckien. Det ledde naturligtvis till debatt men nu finns samverkans­avtal och fasvridare installerade för att hantera oplanerade flöden vid gränsen. En fasvridare gör att man kan styra elen, så att den inte bara flödar enligt minsta motståndets lag. Enkelt uttryckt kunde man på så sätt styra hem elen så att den tog samma väg inom Tyskland som handeln förutsätter.

Sverige kan alltså genom att installera fasvridare vid norska gränsen skapa handlings­utrymme att styra norska flöden så att elen och handeln inom Norge går samma väg. Det ökar platsen för flöden i det svenska nätet och skapar incitament till upprustning av norska nät. Därmed är det helt i enlighet med intentionerna i elhandels­förordningen. Kostnaden är i sammanhanget begränsad och betalas snabbt tillbaka genom lägre priser. Ett regerings­uppdrag kring detta bör läggas omgående.

Regelverket är tydligt med att varje land avgör om det vill ha ett enda elområde eller dela upp det i de fall det finns interna brister.

Ytterligare en möjlig åtgärd handlar om elområden. Kraftigt försenat kommer nu i slutet av året ett förslag om nya elområden inom ramen för den gemensamma europeiska elområdes­översynen. Elområden skall enligt reglerna ses över regelbundet eftersom de är tillfälliga. Det fungerar så att kapacitets­intäkter som betalas av kunder i bristområden är öronmärkta för att ta bort de flaskhalsar som finns. När man gör det försvinner flaskhalsarna till slut och vi har ett gemensamt elområde. Regelverket är tydligt med att varje land avgör om det vill ha ett enda elområde eller dela upp det i de fall det finns interna brister.

I stället kan Sverige införa en investerings­plan för stamnätet som finansieras gemensamt och inte enbart av de kunder som utan egen förskyllan råkar befinna sig i bristområden.

Om ett gemensamt elområde kombineras med teknisk förbättring av nätet genom fasvridare bedömer vi att svenska priser sjunker totalt sett jämfört med de priser som den nya modellen ger upphov till. Det innebär att Svenska kraftnät återigen behöver agera som en ansvars­tagande system­operatör och se till att upprätthålla höga nätkapaciteter inom landet.

Återgången till ett gemensamt elområde skulle också bidra också till den gröna omställningen. Den nya beräknings­metoden förstör nämligen en i dag väl fungerande marknad för korrektion av prognosfel. Kraft­producenter som inte lyckas tillverka så mycket el som de prognostiserat behöver köpa el på marknaden som komplement, alltså handla sig i balans med sin prognos. Marknaden för det störs nu men återgången till ett elområde gör att denna marknad kan återuppstå. Det gör det lättare att investera inte minst i vindkraft eftersom variationer i priser och produktion blir enklare att hantera.

Slutligen, ett enhetligt svensk elområde ökar likviditeten för den finansiella elmarknaden. Detta innebär lägre transaktions­kostnader för finansiella kontrakt och i slutänden billigare fasta kontrakt för kunderna.

Dessa två åtgärder – teknisk förbättring genom fasvridare och ett gemensamt svenskt elområde – äger den sittande regeringen makten att genomföra. Båda åtgärderna låter sig även göras tämligen enkelt.

Det är viktigt att agera skyndsamt. Varje vecka med flödesbaserad metod och obalanserade elområden innebär minskad köpkraft för hushållen, förlorade arbets­tillfällen och minskad konkurrens­kraft för svenska företag.

Mats Nilsson
docent i national­ekonomi, Södertörns högskola
Per Tryding
vice vd, Sydsvenska Handelskammaren
Johan Eklund
professor, chefsekonom, Sydsvenska Handelskammaren