Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 2022-06-28.
På SvD Debatt pekade vi på att cirka 1,8 miljoner människor i arbetsför ålder saknar självförsörjning, och att enbart i Malmö saknar 75 000 människor självförsörjning. Självförsörjningsmåttet som vi hänvisar till är försiktigt så i själva verket är det ännu fler som saknar självförsörjning. Gräver vi vidare i statistiken, vilket gjorts i ett flertal rapporter, så framträder även ett integrationspolitiskt haveri där många utrikesfödda förblir icke självförsörjande genom hela livet. Situationen är inte hållbar.
I en replik på vår artikel anför Martin Nordin att det stora problemet är att arbetande fattiga har för låga inkomster. Sänkta bidrag är inte en lösning på detta, anför Nordin, som i stället hänvisar till problematiska fattigdomsbegrepp.
Ett centralt problem är att det lönar sig för dåligt att arbeta, samt att bidragsnivåerna är för höga. Men vår huvudpoäng är att vi främst måste mäta utanförskapet med mått på självförsörjning.
Vi menar också att för många har för låga inkomster, då de arbetar för få timmar eller inte arbetar alls. Arbetslöshetsstatistiken och sysselsättningsstatistiken är alltså inte adekvata mått på hur ekonomiskt aktiv en individ är. Tröskeln idag för att klassas som sysselsatt är så lågt satt att måttet inte säger något om huruvida individen faktiskt har inkomster som går att leva på eller ej.
Det nya vi lyfter fram är att det inte hjälper med högre löner om någon arbetar alldeles för få timmar. Det ger ingen självförsörjning. Det är därför man måste följa självförsörjningsgraden.
Visst kan man ha synpunkter på det valda måttet på cirka 16 000 kronor per månad. Väljer man en högre inkomsttröskel, som man mycket väl kan göra, ökar antalet personer som inte har självförsörjning. Men något mått måste väljas, och vår utgångspunkt har varit att undvika att bli kritiserad för att förstora problemet.
I Sverige sticker Malmö ut med hög arbetslöshet, låg sysselsättningsgrad och låg självförsörjning. Vår uppfattning är att politiken varit oförmögen att vidta relevanta åtgärder för att få bukt med vad som kan anses vara vårt största samhällsproblem med många följdeffekter av utanförskap.
Vi har aldrig hört att en av de främst ansvariga politikerna, kommunstyrelsens ordförande i Malmö Katrin Stjernfeldt Jammeh, kritiserar begreppet sysselsättningsgrad trots att detta begrepp inte är relevant för att beskriva hur många som har en självförsörjning. Om någon arbetar ett fåtal timmar per månad och därmed räknas som sysselsatt, säger inget om huruvida vederbörande kan försörja sig själv. Stjernfeldt Jammeh anför i DN 23/6 att det inte tillför något att mäta självförsörjning. Vi delar inte denna uppfattning. Stjernfeldt Jammehs utgångspunkt förefaller främst vara riktad mot att tona ned problemen och hävda att situationen inte är allvarlig i Malmö. Martin Nordin ger här, medvetet eller omedvetet, stöd till detta synsätt.
Politiken borde rimligtvis sträva efter att så många som möjligt bryter utanförskapet och når en egen självförsörjning, och då är det bekymmersamt när vi har ledande politiker och forskare som inte vill synliggöra just självförsörjningsgraden.
Vi menar att vi ska mäta såväl sysselsättningsgrad som självförsörjningsgrad. Varför är det politiskt kontroversiellt att fråga hur många i arbetsför ålder som kan försörja sig själva? En relevant verklighetsbeskrivning måste vara första steget. Vi menar att det nya begreppet självförsörjningsgrad är viktig för att beskriva utanförskap. Vi föreslår därför att SCB får i uppgift att löpande redovisa detta. Alla torde vara överens om att status quo inte löser problemet, alltså behövs relevanta åtgärder men vad detta är finns det olika uppfattningar om. I rapporten ”Vägar till självförsörjning” från Entreprenörskapsforum har vi bidragit med vad vi anser behöver göras.
Lars Backsell
entreprenör, ordförande för Entreprenörskapsforum
Johan Eklund
chefekonom Sydsvenska industri- och handelskammaren och professor i nationalekonomi
Dan Olofsson
entreprenör