I gränslandet mellan näringslivet och det offentliga

Med en utveckling där medborgare i allt större utsträckning ser potential i ett samhällsengagemang från näringslivet, finns det såklart frågor och funderingar på hur enskilda företag ska gå tillväga för att möta efterfrågan. Med avstamp i denna frågeställning anordnade Handelskammaren tillsammans med PR-byrån Aspekta en heldag med föreläsningar och diskussioner kring ämnet. Alltifrån tidigare landvinningar, framtida utmaningar och infallsvinklar för en ökad förståelse mellan näringslivet och politiken diskuterades.

Text: Gustav Aronsson.

Näringslivet som samhällsaktörer har en lång och spännande historia. Handelskammarens VD Stephan Müchler började dagen med att redogöra för hur näringslivets tidigare roll som samhällsaktör. Även något som skulle komma att bli lite utav ett tema under dagens första halva togs upp, nämligen rollen med den gamla tidens och dagens företagsledare. ”Förr i tiden var flera företagsledare aktiva i samhällsdebatten. Några satt tom i partistyrelser med mera. Idag är flera oftast mer tillbakadragna och deltar mer sparsamt i diskussioner och med politisk input.” förklarade Müchler. Huruvida detta kommer vara fallet framöver, var något som kom att bli föremål för vidare diskussion.  

Ett skifte i nutid som sannolikt kommer att bli avgörande för näringslivets framtida roll är den klimat och hållbarhetsutmaning vi har framför oss. Om detta menar Martin Lucander, kommunikationskonsult från Aspekta, att företagen i större utsträckning än tidigare bör ta ett samhällsansvar. Detta då kunderna ser näringslivet som en avgörande faktor. Utöver att det allt mer finns en tanke om att företagen har stark påverkan hos medborgarna, har det också blivit lag på att större svenska företag ska visa ett ansvarstagande större än bara för sin ekonomiska vinst. Några exempel på områden är företagets miljöarbete, sociala förhållanden, arbete mot korruption samt respekt av mänskliga rättigheter. En annan förväntan på företagsledare som samhällsaktörer kan alltså skymtas här. Samtidigt lyftes behovet av att faktiskt göra något konkret. Att enbart kommunicera utan att agera ansågs bland deltagarna inte längre räcka till. Företag måste därmed “walk the talk”.

Thomas Pålsson från Aspekta presenterar kriskommunikation.

Just gapet mellan agerande och kommunikation som något förtroendeskapande, eller potentiellt förtroeneraserande var något som Thomas Pålsson, partner vid Aspekta diskuterade. I en samtid där medborgares förväntningar på näringslivet formas om, blir vikten av att hantera eventuella störningar och kriser kritiskt för att bygga förtroende. Vikten av god hantering kan sättas i kontext med ökande förväntningar på näringslivet att klara exempelvis hållbarhetsutmaningen. Ett företags förtroendekapital tar enligt Pålsson ”lång tid att bygga upp men kort tid att rasera”.

Att människor i allt större utsträckning ser en potential i att näringslivet tar ett större samhällsansvar, ställer också högre krav och ger större möjligheter för näringslivet att sätta agendan. Handelskammarens vice VD Per Tryding talade om vikten av att veta hur samhällslivet ser ut för att kunna genomdriva förändring. Här talades om alltifrån en kort genomgång av hur Sverige styrs på riks, region och kommunal nivå till olika politiska trender som just nu präglar det politiska landskapet. Utöver opinion diskuterades även ideologi som en förklarande orsak till partiers och därmed i viss utsträckning statens agerande i olika frågor. Med förståelsen på plats funderades sedan på hur näringslivet kan genomdriva önskad förändring. Här menade Tryding på att det finns två huvudsakliga spår – antingen att påverka till förändring eller att själv skapa förändring. Oavsett vilket man i slutändan väljer, betonades vikten av att förändring bäst genomdrivs i samråd med andra. ”Oavsett om det handlar om att kontakta kommunkontoret i rätt tid, eller att förändra yrkesutbildningar på nationell nivå så är samverkan och olika partnerskap viktiga för att kunna lyckas” slog Tryding fast.

Hans Wallmark delade med sig av sina erfarenheter av riksdagsarbete.

En person med stor erfarenhet av sådana beslut är Hans Wallmark (M) som höll i dagens sista pass. Där diskuterades hur en aktör på bästa sätt kan få genomslag på sin fråga i rikspolitiken. Ett tips som Wallmark sammanfattade var som följande; ”Ska man sammanfatta de två viktigaste verktygen som en regering har, men som man nästan aldrig tänker på är det utnämningsrätten och kommittédirektiven.” Med utnämningsrätten menas det uppdrag regeringen har för att utse exempelvis generaldirektörer och ambassadörer, vilket exempelvis kan medföra att det finns incitament för människor som aspirerar på en sådan post att liera sig med ett visst parti. Detta kan såklart vara svårt för den enskilda medborgaren eller företaget att påverka eller få fördelar till sin agenda. Kommittédirektiven däremot, är där besluten om vad som ska utredas fastställs, vilket ger detta och den som utreder en enorm betydelse för utfallet. ” Vill man förändra något som är reglerat, då måste man gå via en utredning och driva kraven på vad den ska fråga. Man vet egentligen ofta redan svaret, men ställer frågan därefterkonstaterade Wallmark. Mycket av det potentiella inflytandet återfinns alltså kanske inte inom de klassiska ramarna kring påverkan, utan det kan också vara en idé att samverka med beslutsfattarna. Effekten kan bli oväntad, ”Kanske någon som skrivit något som är kusligt likt vad en intresseorganisation i södra Sverige tycker rörande höghastighetståg” tillade Wallmark skämtsamt.

Näringslivet som en aktör i samhället skapas i relation till medborgarna och dess förväntningar. Morgondagens sanning kanske därmed istället återfinns någonstans mellan det samtida återhållsamma och det forna mer aktiva. Hur var och en sedan väljer att tolka och värdera den trenden är upp till det enskilda företaget. Trots allt, är de ju faktiskt de aktörer som på allvar kan vara med och forma det framtida näringslivets roll i samhället.