Debattartikeln publicerades i Second Opinion 2021-06-11
Ett avgörande beslut om svensk energi har gömts undan. Sydsvenska handelskammaren har därför begärt att Justitiekanslern (JK) skall granska om de svenska energimyndigheterna agerat försumligt.
Sverige har kraftverk för egen produktion av el som tillsammans kan producera 40 000 MW, den så kallade installerade effekten. Men det finns en annan källa till el och det är de ledningar som binder ihop Sverige med grannländer. Detta kallas ibland den sammanlänkade kapaciteten. Den är stor och summerar till 10 000 MW.
Ny lagstiftning inom EU innebär nu att de sammanlänkade ledningarna måste kunna leverera minst 70% av sin kapacitet när el efterfrågas. Länderna har till 2025 på sig att successivt – linjärt som det heter – se till att förverkliga detta.
EU kan lägga sig i vad som sker i handeln mellan länderna, men kan inte diktera ländernas energipolitik. Däremot har regler om handel mellan länder såklart konsekvenser. Elen måste ju så att säga komma fram till ledningarna. Därför kräver EU:s nya elhandelsregler att länderna verkligen vidtar åtgärder för att nå målet. Länder får inte strypa tillförseln internt.
I korthet erbjuds två vägar och valet mellan dessa är det enskilt viktigaste beslutet inom energi på väldigt många år eftersom det styr priserna för slutkunder.
Sverige är en särling vad gäller intern hantering av el inom EU. Bara Danmark och Sverige tillåter att priserna varierar mellan olika delar av landet. Danmark har elområden av historiska skäl. Men de svenska elområdena är beslutade av Sverige för tio år sedan. Alla anda EU-länder tillämpar gemensam prisbildning för hela landet och betraktar landet som ett gemensamt elprisområde.
Medlemsländerna kan nu antingen konfigurera interna elprisområden så att de speglar långvariga och äkta flaskhalsar i landets interna överföring. Eller så kan de ha gemensamt nationellt pris. De måste då lämna in en handlingsplan med åtgärder. Sådana handlingsplaner är redan inlämnade från en mängd medlemsländer. Det senare förtydligar att det för EU:s del är fullt möjligt för Sverige att ha gemensamt prisområde.
För Sveriges del innebär detta i klartext att dagens elprisområden kommer att ritas om. Men det erbjuder också en möjlighet att skaffa ett gemensamt elprisområde med en handlingsplan.
Detta val uttrycks klart och tydligt i den nya förordningens artikel 14.7. Det finns också blandformer. I Italien kombineras interna prisområden för produktion med ett gemensamt nationellt pris för hushåll och företag.
Vi menar att det är ett stort demokratiskt problem i en så komplex fråga att detta inte förtydligas för politiken.
Men detta val tycks helt okänt och är inte utrett eller tydligt presenterat för riksdag och regering i de förberedande underlag som Energimarknadsinspektionen (Ei) tog fram inför att lagen trädde i kraft. Tvärtom har både Ei och Svenska kraftnät (Svk) agerat som om EU har tvingat Sverige att ha dagens elområden och underlåtit att informera om att detta är ett val Sverige både måste och kan besluta självt.
Vem som skall besluta om valet i art 14.7 är också oklart. Regeringen har pekat på Ei som menar att Svk avgör själva. Regeringen hävdar att frågan inte aktualiserats.
Vi menar att det är ett stort demokratiskt problem i en så komplex fråga att detta inte förtydligas för politiken.
Detta har stora ekonomiska konsekvenser vilket illustreras av prisbildningen i den så kallade topplast-timmen förra året. Då betalade kunder i SE4, alltså det södra området, 250 Euro/MWh medan samma produkt kostade 13 Euro i nordliga SE1. Systempriset var 44 Euro. Vi vet idag inte vad ett gemensamt pris hade landat och vad det hade inneburit i termer av interna motköp med mera. För det är inte ens utrett, trots att denna väg nu aktualiseras.
Vi har ju också sett att delområdena knappast påverkar priset i den utjämnande riktning som varit avsikten. Teorin att elpriszoner skall attrahera effekt har med eftertryck visat sig felaktig. SE4 har mindre installerad effekt och låga nätsatsningar.
Däremot tycks elpriserna påverka lokalisering av industri. Detta är skälet till att nästan inget annat land i EU gillar olika priszoner. Det snedvrider konkurrensen på alla marknader som använder el som insatsvara och det är diskutabelt ur ett rättviseperspektiv för hushållen.
I sakfrågan kan förstås olika argument framföras. För slutkunder i SE4 är gemensamt prisområde en garant för lägre pris och det skulle förtydliga nyttan av investeringar i kraftöverföring inom landet.
Men vår poäng här är inte bara sakfrågan. Ett centralt beslut har hamnat i skymundan.
Sverige kan välja väg och det valet har aktualiserats av den nya förordningen. Vi tycker inte att myndigheterna har informerat om detta. I dessa ganska snåriga frågor faller expertmyndigheternas ansvar särskilt tungt på tydlighet om val och konsekvenser. Därför behöver processen granskas.
Stephan Müchler, vd
Per Tryding, vice vd
