Regeringen måste lägga ned kabelnationalismen

Debattartikeln publicerades på Dagens Industri 2021-10-15.

Efter att i åratal framhållit att Sverige har så gott om el att vi har exportöverskott pratar nu energiministern Anders Ygeman om att begränsa handeln med omvärlden för att hantera effektbrist.

Detta är intressant eftersom det är ett försök att fokusera på lösningar Sverige inte äger. Sedan 2020 gäller en ny förordning inom EU för handel med el på sammanlänkade ledningar och kablar mellan länderna. Till 2025 skall 70 procent av den sammanlänkade kapaciteten kunna stå till förfogande för handel och länderna skall närma sig detta linjärt, det vill säga genom ständig förbättring.

Men förordningen understryker också ett område där Sverige helt och hållet har ägarskap, nämligen elområdena.

Indelningen i prisområden skapar dramatiska skillnader och innebär att 90 procent av svenska hushåll och företag får markant högre priser. För hushållen handlar skillnaderna om allt från ett par tusenlappar om året till ett par tusenlappar i månaden. Det är en skillnad som nästan bokstavligen äter regeringens nu aktuella skattesänkning på en hundralapp till frukost. Motsvarande skillnader gäller näringslivet.

Att elområden är valbara för länderna understryks i en helt central artikel (EU 2019:943 art 14.7) som säger att länderna kan välja mellan sammanhållet nationellt prisområde eller olika interna prisområden. Länder med ett nationellt gemensamt pris skall presentera en handlingsplan för hur de arbetar. Länder med elområden måste justera dem så att de speglar äkta och långsiktigt bestående flaskhalsar i elnätet.

Detta torde regeringen vara väl medveten om. Regeringen gav 2019 ett uppdrag till Energimarknadsinspektionen (Ei) att förbereda en sådan handlingsplan som länder med enhetliga nationella elområden arbetar med ”för det fall att regeringen beslutar att utarbeta en handlingsplan enligt förordningens artikel 14.7”.

Det råder alltså viss förvirring om vem som hanterar detta i Sverige, men alla mandat kommer ytterst från regering och riksdag.

I våra kontakter med Ei har de meddelat att detta dock inte blev aktuellt eftersom Svenska kraftnät (SVK) valt att inte upprätta någon handlingsplan, vilket Ei menar är valfritt för dem. Det råder alltså viss förvirring om vem som hanterar detta i Sverige, men alla mandat kommer ytterst från regering och riksdag.

Inom EU har alla länder utom två valt sammanhållna priser för elkunderna i hela landet. Alltså viktiga konkurrentländer som Finland, Tyskland, Frankrike, Holland, Belgien, Österrike, Spanien, Italien, Polen och även Storbritannien. Bara Danmark och Sverige har valt en intern split.

Dessa länder accepterar inte den snedvridna konkurrens som uppstår inom landet på grund av stora skillnader i elpriser. Det skapar en skev resursallokering och ger fel incitament vid investeringar. För hushållen är det dessutom en djup orättvisa som är väldigt svår att motivera för befolkningen.

Elprisområdenas har dessutom misslyckats. Deras yttersta syfte är att jämna ut skillnader i elpriser genom ökad produktion i bristområden. I själva verket har Sydsverige fått minskad egen produktion. Under tio år har utvecklingen gått stick i stäv med målet.

Detta är ett beslut som berör svensk konkurrenskraft genom kostnaden för produktiv verksamhet i näringslivet och hushållens köpkraft. SVK är ett affärsdrivande verk som har ansvar för kraftöverförings- systemet, inte landets samlade konkurrenskraft. Deras mandat kommer från regering (genom regleringsbrev) och riksdag (genom förordning) som har ett samlat ansvar för landet.

Elprisområdena är virtuella prisregleringar och kan därför ändras rent tekniskt förändras enkelt.

Med samma strategi som övriga EU länder och sammanhållna prisområden för kunder får 90 procent av svenska företag och hushåll genast lägre priser och sannolikt mindre svängningar. Det rör sig väldiga belopp på mellan 10-20 procent av elpriset. Vi vet inte exakt för det har aldrig utretts ett samlat ekonomiskt perspektiv. Vi får rapporter om att företag i Sydsverige har problem vid omställning till fossilfri produktion på grund av elpriserna – kalkylerna spricker.

Regering och riksdag bör därför snabbutreda hur en ny lösning med gemensamt prisområde kan skapas och dess konsekvenser. Prisregleringen med elområden har inte levererat. Och det är något som Sverige kan göra snabbt. Elprisområdena är virtuella prisregleringar och kan därför ändras rent tekniskt förändras enkelt.

Redan nu kan regeringen instruera SVK att agera för att dämpa skillnader genom motköpsaffärer – där staten helt enkelt köper produktion där den saknas. Detta är vanligt i EU och synliggör brister.

Detta har stor betydelse för näringslivets klimatinvesteringar, för Sveriges samlade konkurrenskraft och för hushållens köpkraft. Det är också viktigt för nationell sammanhållning ur ett rättviseperspektiv.

Stephan Müchler
Vd Sydsvenska handelskammaren

Per Tryding
vice vd Sydsvenska handelskammaren