Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2022-11-04.
Björn Öbergs och Mikael Odenbergs debatt om historiken när det gäller elpriserna är intressant, men det är inte särskilt relevant för nuläget vad Sverige hade kunnat göra för tio år sedan (SvD Debatt 2/11 och 3/11).
Tre perspektiv är viktiga att föra in. Syftet med elområden, Sveriges handlingsutrymme och alternativen. Det första och viktigaste har stor betydelse för nästa års omprövning av elområdena i Sverige.
Att dela sitt land i olika elområden handlar inte om att skapa permanenta delningar med olika priszoner. Syftet är det rakt motsatta. De är en metod för att jämna ut priser – genom att tillhanda hålla el (effekt) och förbättrade flöden. Kapacitetsinkomsterna som Svenska kraftnät plockar upp är öronmärkta i lag (EU-förordning) för att köpa mer effekt i bristområden och att investera i ledningar. Stora kapacitetsinkomster betyder stora behov av dessa insatser. Svenska kraftnät har valt att lägga dessa medel på hög och att skriva av gamla investeringar. En del har gått till sänkta nätavgifter, vilket innebär att man avhänder sig resurser för att lösa problemen. Detta får man ju också skarp kritik för av europeiska nätmyndighetens utvärdering från den 11 oktober 2022. De låga priserna i norr är alltså övergående. Elområden är en metod att dessa skall jämnas ut med övriga elområden.
Det andra handlar om vilket handlingsutrymme man har som land. Odenbergs övertygelse om att det svenska nätet behövde delas in i områden är märklig. Lagrummet, alltså mandatet, för beslutet är fortfarande oklart. Men det är bra att Svenska kraftnäts ofta upprepade påstående om att EU har bestämt detta över Sveriges huvud utifrån ”direktiv” nu avfärdas. Detta är ett svenskt beslut, men rimligen på regeringsnivå. EU pekade också på alternativ. Kommissionens beslut den 14 april 2010 handlar om att acceptera Sveriges lösning på gränsfrågan gentemot Danmark. Sverige valde att dela, men kommissionen lyfte fram alternativ som till exempel mothandel (punkt 37).
Men frågan är väldigt tydlig i regelverket. I den nu gällande förordningen står redan i syftesparagraferna att länder ska välja själva om man vill dela sitt land i olika prisområden. Det är medlemslandet, alltså regeringen, som äger frågan. Att ett affärsverk skulle äga beslutet saknar stöd.
Priselasticiteten på el i Sydsverige är väl undersökt och elområden har inte påverkat flödena, bara ökat priset.
Att nätet inte skulle klara sig utan delning måste rimligen vara ett enkelt missförstånd. Elområden är virtuella. Gängse principer om nätintegritet påverkas inte av detta. Priselasticiteten på el i Sydsverige är väl undersökt och elområden har inte påverkat flödena, bara ökat priset. Elområden har inte haft reglerande effekt.
Svenska kraftnät hade då som nu dessutom kunnat lösa intern balans med interna motköp – vid denna tid fanns ju mer planerad kraft i elområde 3 och 4 än idag. I 2013 års regeringsutredning av Björn Hagman fanns även fler tips. Avtal med Danmark om hur gränsen ska hanteras, bland annat med motköp, vore också mer naturligt – det är vad andra länder praktiserar.
Det tredje handlar om alternativet till elområden. Dessa styr idag inte elens flöden, men däremot industrins investeringar och sysselsättningen på ett sätt som motsvarar att vi hade haft fyra olika räntelägen inom landet. Detta är också det viktigaste skälet till att frågan skall ses i ett helhetsperspektiv och inte kan delegeras till ett affärsverk. Inget annat land inom EU har dessa dramatiska interna prisskillnader på el. Samtliga har använt sin lagliga rätt att ha samma prisområde. Det betyder att hela landet är ett prisområde i förhållande andra prisområden. Utmaningar kring effekt och överföring hanteras med bilaterala avtal.
Per Tryding – Sydsvenska Handelskammaren