Debattartikeln publicerades i Blekinge Läns Tidning 2024-05-10.
Som östgöte, som stortrivs i Blekinge, med huvudsakligt arbete i Malmö, tidigare många år i Stockholm och erfarenhet utanför Sverige, tillåter jag mig en välmenande men kritisk reflektion om den lokala kulturen.
Blekinge är en fantastisk plats att bo på och framtidsutsikterna för delar av näringslivet ser minst sagt ljusa ut. Skapas rätt förutsättningar kan näringslivet växa rejält kommande årtionden och många nya välavlönade arbetstillfällen kan komma att skapas. Roxtec, NKT med flera är exempel på företag på allas läppar och som vittnar om att det går bra.
Därför måste flaskhalsar som dessa företag möter, i form av personalbehov, infrastruktur, energi och så vidare, lösas för att den ekonomiska potentialen skall realiseras. Men vad krävs då utöver detta för att skapa ekonomisk utveckling och ytterligare stärka konkurrenskraften och attraktiviteten i Blekinge?
Forskningen kring regional utveckling är omfattande och har några tydliga svar. Geografiskt ”täta” miljöer med många människor inom pendlingsavstånd skapar ekonomiska fördelar. Dessa miljöer attraherar humankapital som bidrar till den ekonomiska utvecklingen.
I korthet är tillgången till utbildad arbetskraft med rätt färdigheter och kunskaper av central betydelse, likaså är god infrastruktur av kritisk betydelse. Under en stor del av 1900-talet och en bit in på 2000-talet bidrog investeringar i infrastruktur till att antalet lokala arbetsmarknadsregioner minskade. Infrastrukturen tillåter helt enkelt människor att arbeta och bo inom ett större geografiskt område, vilket utgör en stark tillväxtkraft.
Detta är väldokumenterat och i stort sett varje regional utvecklingsstrategi innehåller prioriteringar kring infrastruktur och kompetensförsörjning. I Blekinges fall handlar det bland annat om den aktuella Sydostlänken som ämnar kopplas samman Älmhult och Blekinge kustbana och investeringar i E22:an.
Det är naturligtvis inget fel i att värna om den plats vi lever i och verkar på, men att bara titta på myllan leder inte till utveckling.
En utmaning i sammanhanget är att det inte finns en entydig centralort utan regionen med dess omnejd är flerkärnig. Detta är något som behöver överbryggas för att skapa utvecklingskraft.
Nu till min kritiska observation. Ovan ”enkla” svar på utvecklingen känner i stort sett alla till. Men ett centralt och mycket mera fundamentalt problem – som är långt ifrån unikt för denna region – som jag tycker mig ana konturerna på, är vad jag lite provokativt kallar provinsiella värderingar.
Det är naturligtvis inget fel i att värna om den plats vi lever i och verkar på, men att bara titta på myllan leder inte till utveckling. Tvärtom så talade exempelvis den tyske diktaren Johann Wolfgang von Goethe om betydelsen av både ”rötter och vingar” (wurzel und flügel) som en förutsättning för människor att utvecklas.
Denna värderingsmässiga insikt kanske gör nytta även för regional utveckling?Exemplen dyker upp regelbundet: lokala och regionala politiker som har svårt att se bortanför den egna administrativa gränsen, akademiker på BTH som inte är övertygande om värdet att samarbeta med andra lärosäten, och så vidare.
Min kritik, eller måhända om det ska kallas för observation, är att utvecklingsfrågor blir alltför lokala. Hur många diskuterar till exempel Fehmarn Bält-förbindelsens långsiktiga konsekvenser för Blekinge?
Min poäng är att oavsett om man bor i Karlshamn, Karlskrona eller någon annan plats så sker inte utveckling genom att bara vända sig inåt. Kanske skall Blekinge, Karlskrona och Karlshamn fokusera lite mindre på egen utveckling och i stället fokusera på frågor som rör sydöstra Sveriges utveckling?
Att göra det tror jag inte kommer leda till att färre människor vill bosätta sig och arbeta i Blekinge. Tvärtom så blir det kanske en ännu mer attraktiv plats.
