Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet 2021-11-23.

I en debattartikel skriver Pär Holmberg och Thomas Tangerås att Sverige bör behålla indelningen i elområden, men påpekar samtidigt att staten har andra verktyg för att kompensera elkunder i Sydsverige.

Men deras resonemang om elområden haltar en hel del. För det första är syftet med att prisreglera genom geografiska gränser inom landet att på sikt eliminera prisskillnader. Detta skall då ske genom prissignaler. Det går säkerligen att se sådana signaler i modellsimulering. Men i empirin vet vi att utvecklingen är den motsatta – sedan införandet 2010 har skillnaderna ökat successivt. Syftet har alltså inte uppnåtts efter ett decennium.

Detta leder till ett annat problem, nämligen att dessa prissignaler inte slår igenom eftersom de är svaga i förhållande till andra händelser i politiken och på marknaden. Genom beskattning har exempelvis en stor modern anläggning för elproduktion lagts ner och sålts. Öresundsverket motsvarade närmare 10 procent av det sydsvenska utbudet. Ny produktion avvisas systematiskt i de prövningsprocesser som finns. Nyligen har två anläggningar för vindkraft stoppats genom kommunalt veto sent i processen. Detta trumfar övriga incitament.

Det tredje problemet med resonemanget från Holmberg och Tangerås är att de betraktar el som en egen isolerad marknad och att frågan handlar om effektiv administration av elproduktion och transmission. Så har elmarknaden behandlats i Sverige. Svensk politik har delegerat beslut om detta till Svenska kraftnät som inte har i uppdrag att ta hänsyn till svensk konkurrenskraft.

I själva verket är detta en fråga som påverkar svensk ekonomi väldigt påtagligt.

De svenska hushållens ekonomi träffas i praktiken av en kraftfull åtstramning i både elområde 3 och 4. Här finns 90 procent av svenska hushåll och företag. Det rör sig om flera hundralappar och ibland tusen­lappar i månaden.

I elområde 1 och 2 är priset lägre men här finns dessutom en mycket kraftig skatterabatt på punktskatten på el.

Att detta har betydelse är tydligt när exempelvis Handelsbanken pekar ut elpriset som inflationsdrivande. Det kan alltså driva upp räntan. Men notera att elområdena sänker köpkraften specifikt i områden med höga utgifter för bolån – vilket är alla storstäder och i synnerhet Malmö.

För företag vet vi att elpriserna påverkar konkurrenskraften. Senast har pappers­bruk i Sydsverige – trots god efterfrågan – stoppat produktion. Strategiskt finns företag som har svårt att motivera grön omställning eftersom elpriser och tillgång på el står i vägen. Det är farligt för långsiktig överlevnad.

Detta har alltså stor effekt på hur allokeringen av investeringar och köpkraft sker i Sverige.

Är det bästa för svensk samlad konkurrenskraft att grön omställning bromsas i 90 procent av näringslivet medan den subventioneras i norr?

Svenska kraftnät valde en lösning som är enkel för myndigheten. Men det finns flera andra vägar att gå.

Inom EU avvisar alla länder att det skall finnas prisskillnader inom landet på detta vis. Det stör investeringar, det påverkar köpkraft och är tveksamt ur rättvisesynpunkt. Visserligen har Danmark också elområden men där jämnas priserna ut. Den svenska strategin är helt unik.

Att ha elområden eller inte är upp till varje land. Svenska kraftnät försöker ofta antyda att EU har fattat beslutet. Men alla som läser underlagen vet att detta helt enkelt inte stämmer. Svenska kraftnät valde en lösning som är enkel för myndigheten. Men det finns flera andra vägar att gå. I vilken mån Svenska kraftnät har eller skall ha mandat att påverka svensk ekonomi på detta sätt är oklart. Men detta är helt och hållet en politisk fråga.

El måste förflyttas i ledningar, som dessutom är känsliga, och det gör produkten väldigt speciell. En perfekt modell gives icke. Men med elområden skapas väldigt svårmotiverade incitament för näringslivet.

Syftet med områdena är att de skall försvinna. I själva verket vet alla var de större bristerna i nätet finns och var det behövs mer produktion – låt vara att det råder en klyfta om kärnkraft. Att därför som alla våra konkurrentländer arbeta med en handlingsplan och beta av kända brister samtidigt som vi genast hämtar hem fördelarna med gemensamt pris har stora poänger. För 90 procent av svenska hushåll och företag ger det en omedelbar prissänkning. Norr har redan subventioner och lägre skatt, vilket kan utökas.

En ny förordning från 2019 om elhandel inom EU understryker att länder själva väljer fritt om de vill ha gemensamt nationellt pris eller dela upp sig i olika områden. Men skall man dela landet i flera områden så ställer förordningen numera krav på att gränserna speglar äkta flaskhalsar inom landet. De nya reglerna kräver därför en översyn av dagens gränser och det tekniska formella arbetet med detta pågår, men är kraftigt försenat. Frågan behöver därför snabbt ses över ur helhetsperspektiv av regering och riksdag.