Debattartikeln publicerades i Dagens Industri den 2022-03-29.
Det är oroliga tider i världen, och mer än på mycket länge behöver vi en stark inhemsk livsmedelsproduktion. Söder om Dalälven finns 90 procent av Sveriges företag och hushåll. Här finns också majoriteten av vår svenska livsmedelsproduktion, vilken är systemkritisk inte minst i dessa oroliga tider. Investeringar i livsmedelsnäringen är nu omöjliga att räkna hem, och samtidigt urholkas hushållens plånböcker. Det är en fråga om svensk försörjningsförmåga, sysselsättning och om ekonomisk uthållighet i landet.
De flesta har noterat att vi i Sverige har fyra olika priser på el. I södra Sverige nåddes nyligen en ny kritisk gräns med spotpriser på 7,3 kronor per KWh, vilket innebär ett pris på över tio kronor efter skatt och avgifter. I norra Sverige var spotpriset samma timme 17 öre. Med andra ord har vi en icke lika behandling av landets invånare liksom företag, som omvänt skulle innebära att en limpa bröd skulle kosta ca 40 kronor i Småland och över 1 000 kronor i Västerbotten.
Dessa skillnader är nu så stora och på så höga nivåer att vår svenska prispolitik för el dominerar nästan alla andra näringspolitiska frågor.
I de södra delarna av landet ser vi nu en allvarlig kostnadskris. Den slår hårt på vårt lands primärproduktion, det vill säga det som produceras på svenska gårdar och som livsmedelsföretagen sedan förädlar. Lantbrukarna i vårt land liksom livsmedelsproducenterna drabbas direkt genom de höga priserna på energi i produktionen som ofta kommer från el, naturgas eller biogas. Om vi vill ha en stark svensk livsmedelsförsörjning måste vi ge våra lantbrukare tryggheten och konkurrenskraftiga förutsättningar att både våga odla samt fortsätta med sina djurbesättningar.
För livsmedelsproducenterna blir det omöjligt att hantera dessa kostnadsökningar utan att föra dem vidare till konsumenterna. Hushållen kommer därför att drabbas dubbelt, både vad gäller egen energikonsumtion för värme och belysning, liksom när de handlar sin vanliga svenskproducerade mat.
Men politiken kan göra mycket för att rätta till de här skevheterna på energimarknaden både på kort och lång sikt. Det var aldrig meningen att det skulle bli så här stora skillnader i landet, och hela grundtanken med prismodellen för el var att stora skillnader skall undvikas. För tio år sedan sa Svenska Kraftnät att ”vi ska kunna förstärka stamnätet så att priset sammanfaller i de olika elområdena”. Sedan dess har skillnaderna istället ökat successivt.
Även inom EU är det utjämning som prismodellen syftar till. Det heter ordagrant i förordningen att ”Hinder för elflöden mellan elområden ska successivt avlägsnas.” Inom EU är det bara i Sverige där politikerna har låtit prisskillnaderna dra iväg inom landet. Även Danmark har olika elområden, men balanserar mellan dem så att prisskillnader ej uppstår. Alla andra EU-länder har nationella priser, vilket innebär att alla medborgare betalar samma pris – oavsett var man bor i landet.
Rådande prismodell tycks framtagen för att underlätta för nätägare och aktörerna i elbranschen.
Den interna spliten klyver nu landet och näringslivet. Samtidigt skapas enorma skatteintäkter och kapacitetsinkomster åt staten och energimarknadens aktörer. Syftet enligt reglerna är att dessa intäkter skall öronmärkas för att kompensera kunder för orimliga priser och investera i ny överföringskapacitet. Förra året plockade Svenska Kraftnät in hela 21.5 miljarder kronor i nya kapacitetsinkomster, men en tillfredsställande utbyggnad av nät och överföringskapacitet har vi inte fått erfara. Hittills under 2022 är man redan uppe i över elva miljarder bara inom landet.
Rådande prismodell tycks framtagen för att underlätta för nätägare och aktörerna i elbranschen. Inte för alla oss användare. Eftersom energi är basinfrastruktur så har det har stora konsekvenser för alla företag och alla hushåll.
Vi behöver nu snabba åtgärder från politiken:
För det första behövs nu neutraliserande kompensation till mellersta och södra Sverige. Staten kan enkelt lösa detta. En väg är elskatten. Idag får norra Sverige rabatt på energiskatten, men det rimliga vore att en tydlig rabatt gavs till mellersta och södra Sverige. För lantbruket behöver försörjningen av energi stöttas och för förädlingsledet även naturgas och biogas.
För det andra måste det strategiska beslutet att ha flera interna elprisområden omprövas. Gynnar det verkligen svensk ekonomi och svenska företag bäst? Det finns varianter, som Italien, där kunder har samma pris i hela landet, men kraftverken får betalt efter elområde.
För det tredje måste ett program med kompenserande motköp göras. När elen inte får plats i ledningarna så kan man tillverka den lokalt där kunderna finns. I februari 2021 fanns 1300 MWh biogas tillgängligt att köpa i elområde 3 och 4. Vi pratar om volymer i nivå med nedlagda Barsebäck. Men inga motköp gjordes.
För det fjärde finns möjlighet att knyta samman svenska elområden längs kusten med Sjökabel. Det sker nu i Storbritannien. Svensk teknik finns och det går fortare än att gräva.
För att Sverige ska stå stadigt, med en stark försörjningsförmåga med svensk primärproduktion som bas, behöver vi en trygg elförsörjning som utgår från en jämn prismodell i hela Sverige, utan indelning i diskriminerande elområden. Vi ber härmed landets politiker att agera och ändra på nuvarande system på elmarknaden.
Per Lindahl, Ordförande, Lantmännen
Jan Ehrensvärd, Ordförande, Äppelriket och Styrelseledamot Lantmännen
Hans Ramel, Ordförande, LRF Skåne
Karin Skoog, Ordförande, LRF Ungdomen Skåne
Nicklas Göransson, Ordförande, Svenska Stärkelseproducenter
Hans Holmstedt, VD Svenska Stärkelseproducenter
Martin Krokstorp, Ordförande, Sveriges Spannmålsodlareförening, Skåne
Camilla Hansson, Ordförande, Skånes Nötköttsproducenter
Peder Janson, Ordförande, Skåne- Blekinge Jordägareförbund
Lars-Johan Merin, Ordförande, Svenska Frö- och oljeväxtodlare
Peter Andersson, Koncernchef/VD, Blentagruppen
Per Stenström, Bertegruppen (Berte Qvarn, Berte Gård, SiaGlass)
Göran Trobro, Lantbrukare, Länsförsäkringar Göinge-Kristianstad
Sven Svensson, Ordförande, Svenska Maskinstationer
Christoffer Isenstråle, VD, Skånesemin och Svensk Husdjurstjänst
Anna Kristoffersson, Ordförande, Skånes Fårintressenter
Henrik Julin, VD, Orkla Foods Sweden
Philip Abdon, VD, Finax/Abdon Food AB
Anders Rolfsson, Ordförande, Skånemejerier Ek för
Anders Carlsson Jerndal, VD, Pågen AB
Stephan Müchler, VD, Sydsvenska Handelskammaren