Trafikverkets förslag besvikelse

Debattartikeln publicerades i Sydöstran den 2022-02-09.

Var fjärde år behandlas den svenska nationella planen för vägar och järnvägar och i vår är det dags att besluta om hur 920 miljarder skall användas mellan 2022 och 2033.

Det är alltså en viktig process som inleder valåret och den påverkar tillväxt och välfärd i hela Sverige.

Den nationella planen skall förverkliga Riksdagens mål med transportpolitiken. Dessa är väl förankrade och har därför varit desamma under lång tid. Övergripande handlar det om att ” säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet”. Det lyfts också fram att satsningarna skall medverka till ”utvecklingskraft i hela landet.” Det handlar alltså om att stärka tillväxt och utveckling en bred geografi.

Sedan 2010 har det lagts fyra nationella planer och Handelskammaren har nu granskat dessa inklusive förslaget som skall behandlas under 2022.

Fördelningen visar sig vara densamma i plan efter plan. Samma regioner får stora resurser och samma regioner får väldigt lite.

I förslaget till plan går nästan halva utvecklingspotten till två regioner, nämligen Stockholm och Göteborg/Västra Götaland. Övriga nästan 20 län delar på andra halvan.

Gotland, Jämtland, Kalmar, Västmanland, Värmland, Kronoberg, Blekinge, Dalarna, Jönköping låg i tre planer i rad på under 1% av investeringarna – omräknat till satsningar per capita. Stockholms invånare fick i tre planer mellan 2010–2029 exempelvis 11,5 gånger mer resurser än Kalmariterna per capita. I förslaget är det samma lista sånär på att Uppsala och Jönköping bytt plats precis runt 1%-strecket.

För Blekinges del har Trafikverkets förslag till ny plan varit en besvikelse med framför allt förseningar av viktiga projekt som Sydostlänken och satsningar på E22:an. Detta eftersom medlen helt enkelt inte räcker till.

För Blekinges del har Trafikverkets förslag till ny plan varit en besvikelse med framför allt förseningar av viktiga projekt som Sydostlänken och satsningar på E22:an. Detta eftersom medlen helt enkelt inte räcker till.

Skulle medel tillföras så dessa projekt kan genomförs i enlighet med tidsplanerna skulle trots detta de totala investeringarna i Blekinge landa under riksgenomsnitt.

Det är alltså stora obalanser. Skillnaderna ökar dessutom i plan efter plan om man ser på hur skevheten fördelar sig från medelvärdet.

Det går knappast att tala om att utvecklingskraft i hela landet med denna fördelning i de senaste planerna. De planer som politiken antar går alltså på tvärs mot riksdagens mål.

Men det finns saker att göra redan i årets förslag. Att finansiera de nya stambanorna i ett eget projekt utanför planen frigör resurser.

Men frågan är inte bara ekonomisk. Det finns en viktig demokratisk dimension. De regioner som hamnar utanför får allt sämre tillgänglighet. Nu skyltar Trafikverket ned hastigheten på riksvägarna i sådana län. Samtidigt som en länsväg i Stockholm smugit sig in i den nationella planen. Sådant bygger inte förankring och rättvisekänsla.

Sådant är svårt att försvara om målet är utvecklingskraft i hela landet.